Drygt ett år innan Age of empires HD släpptes listades originalspelet i en artikel som behandlade spel som inte borde släppas i nyversion. Det var den anrika engelska (numera webb)-publikationen Computer and video games som ansåg att spelet fortfarande höll upp så pass bra att det inte behövde en modernare version. Efter en tids spelande är jag benägen att hålla med men föredrar ändå denna HD-utgåva av ett par anledningar.
Det första intrycket är att man verkar ha sneglat mot strategispels-fansen, alltså de där spelarna som gladeligen gräver ned sig i ’micromanagement’ och kanske till och med anser att det är en skymf att inte strategispelskungen Paradox interactive dominerar topplistorna. Högre upplösning, bara marginellt förbättrad grafik och stöd för flera skärmar samtidigt talar en del för detta. Men har verkligen realtidsstrategi-spelen rört sig så långt bort från mainstream-fåran under det senaste decenniet? För det finns andra saker som talar för att man riktar sig mot en kundgrupp som normalt sett inte spelar strategispel. Man har till exempel inte gjort mycket med spelets funktioner som är i stort sett orörda. Detta inbegriper förstås också småproblem med AI:n, att trupper ibland har svårt att hitta bästa vägen från A till B och att det någon gång då och då hackar till när det händer mycket samtidigt. Dessa saker är dock väldigt små problem i mina ögon, inträder inte speciellt ofta och förstör absolut ingenting.
AoE II är alltså ett så kallat realtidsstrategispel (rts) som släpptes av Microsoft 1999. Utvecklat av dåvarande Ensemble studios och designat av bland annat Sid Meiers gamle parhäst från Microprose-tiden – Bruce Shelley – blev spelet en enorm framgång med över två miljoner skeppade spel på bara några få månader. Spelet baserades på samma motor och delvis samma kod som föregångaren men blev ändå försenat ett helt år på grund av problem och buggar som programmerarna förtvivlat försökte ringa in och utrota. Trots ihärdigt arbete kunde man konstatera att spelet ändå släpptes med en del fel som fick patchas efter hand. Den första patchen skulle dock dröja hela 11 månader!
Men det var 14 år sedan och Ensemble studios finns inte kvar längre. Istället gav Microsoft uppdraget att fräscha upp spelet till Hidden path entertainment som tidigare arbetat med Valve på titlar som Counter-strike: Source och Left for dead 2. Det man har gjort är tve-eggat då man å ena sidan inte varit inne och petat för mycket, men det å andra sidan gör också att det går att ifrågasätta om den här HD-versionen har något existensberättigande. Tittar man dessutom på grafiken har vissa saker inte blivit så bra. En del menyer ser sådär irriterande suddiga ut som när man förstorar en bild rakt av men sedan smetar ut pixlarna. Dessutom fungerar det inte alltid och mer än en gång reverterar spelet tillbaka till låg upplösning med pixlig grafik (dvs originalet) när jag går från en menyskärm tillbaka till spelskärmen. Det är inga stora problem men för mig stavas sådant brist på kvalitet och det förväntar åtminstone inte jag mig av ett så pass historiskt populärt spel – och från jätten Microsoft dessutom. Men det finns positiva grafik-relaterade bitar också. Eftersom jag gillar att göra flera saker samtidigt uppskattar jag naturligtvis möjligheten att spela i fönsterläge – och då ett fönster som man kan justera storleken på. Dessutom går det åt andra hållet att förstora spelvyn ganska rejält genom stödet för flera bildskärmar. Den funktionen har jag dock inte provat men från vad jag kan läsa mig till så har det fungerat bra. I övrigt har det också framkommit kritik på att man gjort för lite åt grafiken på objekt och trupper men är man ingen fanatiker ser det helt okej ut. Man ska hålla i åtanke att den grafiska designen fick kritik från en del håll redan 1999.
Det går att få nästan löjligt bra överblick med flera skärmar.
Singelspelar-kampanjen bjuder på ett stort paket då den här utgåvan även innehåller expansionen ”The Conquerors”. För att lära sig spelet är det utmärkt och det finns några timmars varierad underhållning där men det är förstås i flerspelar-läget som den största behållningen finns. Kring millennieskiftet spelades AoE-spelen över MSN Gaming zone och det var just vid denna tid som sajten började få allt större problem med hackare. Detta visade sig förstås även i spelen där fuskare dök upp överallt och svärtade ned spelets online-rykte en del. Inget system är förstås 100% säkert men det betydligt tryggare att veta att spelet ligger under Steam och de flerspelar-omgångar jag hittills har provat har fungerat mycket bra. Det fanns små problem med hackande bilduppdateringar i början och att man kunde kastas ut ur lobbyn då och då men även det verkar man ha jobbat bort, bra så!
En annan bra sak med att lägga ut spelet på Steam har varit ”Steam Workshop” där det formligen sprutat ut tillägg som ny grafik, kampanjer, flerspelar-banor och alternativa civilisationer – ja bara fantasin verkar sätta gränser för tilläggen och det är kul. Lite ironiskt är det också att kort efter att spelet släppts hade någon redan producerat fram ett tillägg med originalspelets grafik. Tydligen fanns det en skara puritaner, eller nostalgiker om man så vill, som inte gillade nymodigheterna i grafiken. Min enda invändning är att priset – knappa 19 euro får man punga ut med – är i högsta laget. Det är dock inget snack om saken att man får valuta för pengarna.
Förutom buggarna som upptäcktes strax efter spelsläppet har det mesta av kritiken handlat om att AoE halkat efter, att det inte kan mäta sig med dagens RTS-spel. Jag skulle dock bli rejält förvånad om konkurrenterna inte hade lyckats springa ifrån AoE på 14 år. I slutet av 90-talet låg AoE II i framkant och ledde utvecklingen i genren, idag ska det snarare ses som en snällare väg in för oerfarna spelare och har man den utgångspunkten förtjänar AoE ett ganska högt betyg. Det här är också en av få gånger jag förordar Steam då man utnyttjar distributionsplattformens fördelar till max (Workshop & flerspelarmöjligheterna). Age of empires II HD är ett helt okej strategispel, speciellt för den ovane, men det är ännu bättre i sitt flerspelarläge. Och när man väl börjar botanisera i alla tillägg som finns ute nu har man ett strategispel som mycket väl kan räcka 14 år till, eller tills man släpper Age of empires IV.
EFTERTANKEN
Age of Empires II tillhörde den där utvalda skaran produkter som i sitt användaravtal uttryckligen förbjöd användning i kärnkraftsanläggningar. Kanske trodde Microsoft att ”datorerna” precis som i kultfilmen War games skulle tro att spelet var verklighet?
-
- Det går att få nästan löjligt bra överblick med flera skärmar.
