Den såg ut som en brödburk, kunde visa regnbågens alla färger (och några till) och lät som inget annat före eller efter den. I början av augusti fyllde Commodore 64 30 år, det firar jag med en liten folkbildande titt på det som lekfullt brukar kallas för datorernas svar på Folkvagnen.

Commodores färgstarke grundare Jack Tramiel.
Prototypen till Commodores nya datormodell visades upp för första gången på CES-mässan i januari 1982. Då kallades den fortfarande för Vic-40 och hade problem med överhettning av en del av de specialdesignade kretsarna. Trots detta tog Commodores grundare och boss, Jack Tramiel, beslutet att man skulle visa upp datorn på mässan. Resultatet blev en rungande succé för Commodore. På en mässa där konkurrenterna mestadels visade upp redan befintliga produkter kom Commodore med något helt nytt och till ett utannonserat oslagbart pris. När det blev dags för CES sommarupplaga samma år hade Commodores ingenjörer arbetat hårt på att färdigställa datorn och hyllningarna lät inte vänta på sig. Resten är som man brukar säga – historia.

Istället för att använda samma namnsättning som på den populära föregångaren Vic-20 valde man att döpa om datorn så att den följde traditionen hos Commodores övriga datoruppsättning. En persondator med 128KB minne hette P128 (p=personal) och en företagsmodell med 256KB minne hette B256 (b=business). Eftersom Vic-40 riktades till vanliga konsumenter fick den beteckningen C64 (c=consumer). Nyckeln till framgången med C64:an var förstås priset. Tack vare köpet av MOS Technologys sex år tidigare blev den nya datorn väldigt billig att tillverka. Från början kostade varje C64 135 dollar, men mot slutet hade Commodore trimmat ned den kostnaden till imponerande 25 dollar.

Den klassiska bandstationen användes för att ladda in spel och program i minnet innan man kunde köra dem.
Byggd som en uppföljare till succén Vic-20 kunde ”storebrodern” skryta med två grafiklägen, smidig grafisk rullning, sprites, bitmapping, tre-kanaligt ljud och allt annat som man såg, hörde eller upplevde när man satt framför en C64. Till en början fanns bara möjlighet att spara och ladda program på kassettband. Detta var väldigt långsamt (runt 300 bit/sekund) och inte sällan gick något snett. Var det inte tonhuvuden som behövde justeras så var det att bandet trasslade sig i bandspelaren. Ganska snart släppte Commodore också en diskettstation som alternativ, men det var inte alla som hade råd med den. Till en början kostade den nästan lika mycket som själva datorn vilket fick en del att backa. Detta, liksom en del barnsjukdomar på de tidiga årens diskettstationer, öppnade upp för tredjepartstillverkare på marknaden. Diskettstationer blev dock aldrig riktigt lika populära här i Sverige som i till exempel Nordamerika där både de och C64:an var billigare.

Idag är C64:an förmodligen mest känd för sitt klassiska ljudchip – 6581 SID (Sound Interface Device). Chippets designer, Bob Yannes, ansåg att ljudchip dittills inte varit designade för musik och ville råda bot på detta. Detta ledde fram till utvecklingen av det klassiska SID-chippet som gav C64:an dess karaktäristiska ljud. Under storhetstiden för Ataris konsoll Atari 2600 hade en mindre revolution inletts när programmerare började sätta sina egna namn i spelen. Detta ledde till att de första ”stjärnorna” skapades i spelbranschen. I och med populariteten kring spelmusiken på C64 började den revolutionen även att inbegripa de som sysslade nästan uteslutande med musik. Idag är det fortfarande många som börjar nynna på olika musikstycken när man nämner legender som Rob Hubbard, Chris Hülsbeck och Ben Daglish.

‘Its Movin’ – ett klassiskt demo av svenska Super swap sweden.
Under datorns storhetstid började även demo-scenen ta form. Där slöt sig programmeringskunniga samman i olika grupperingar och tävlade inbördes om vem som kunde skapa det snyggaste och tekniskt mest avancerade programmet till datorn. En del av dessa grupper sysslade även med att ”cracka” spel som sedan spreds över världen. Det var inte ovanligt att hitta mångdubbelt fler av dessa piratkopior i ett typiskt tonårsrum än vad man kunde hitta originalspel.

Uppgifterna, och åsikterna, går isär om hur många enheter Commodore egentligen sålde (siffrorna varierar ganska kraftigt från 12.5 till 22 miljoner) men få tvivlar dock på att det är den enskilt mest populära datormodellen någonsin. Commodore 64 var kulmen på Jack Tramiels strävan efter att realisera sin vision om ”computers for the masses – not the classes” (datorer för massorna – inte klasserna). För en hel generation blev den ett underhållande första steg in i den nya datoråldern, och många gamers kan härröra sina första fantastiska spelminnen till den gamla ”brödburken”.
 

retroguiden_understreckare
 

Några klassiska Commodore 64-spel:

Wizball (1987)

Trivia: Ett av de första coop-spelen någonsin. Ett av DICE-grundaren Andreas Axelssons favoritspel och något som han försökt återskapa sedan dess.
 

 

 

Sid Meier’s Pirates! (1987)

Trivia: Trots spelets autentiska miljöer och tidsperioder var spelet i första hand baserat på gamla piratfilmer och inte några faktaböcker.
 

 

 

The Last Ninja 1-3 (1987-1991)

Trivia: En del utgåvor av spelen innehöll en ninja-huva och en kaststjärna i plast. Tre olika uppföljare har utannonserats/ryktats vara på gång genom åren. Den första till C64, sedan till PC & Playstation och slutligen en version till Playstation 2, Xbox & Gamecube. Ännu har ingen uppföljare siktats.
 

 

California games (1987)

Trivia: En föregångare till dagens extrem-sportspel och det sista av de klassiska sportspelen från utgivaren Epyx.
 

 

 

Stunt car racer (1989)

Trivia: Designad och programmerad av programmeringsgeniet Geoff Crammond som senare skulle bryta ny mark med sin Formel 1-serie Grand prix.
 

 

 

Bubble Bobble (1987)

Trivia: Ett tidigt exempel på spel som hade mer än ett möjligt slut. Taitos supersöta och vanebildande plattformsspel fördes över till C64:an på ett utmärkt sätt av brittiska Firebird software. 1996 blev det känt att Taito förlorat källkoden till den ursprungliga arkadversionen.
 

 

M.U.L.E. (1983)

Trivia: Danielle Berrys banbrytande strategispel var tidigt ute med att tillåta flera spelare vid samma dator på ett smidigt sätt. En Megadrive-version var nästan färdig när Danielle vägrade att slutföra arbetet efter att utgivaren Electronic arts begärt att hon skulle lägga till vapen i spelet. Så sent som 2009 utnämnde tidningen PC World spelet som det femte bästa PC-spelet någonsin.
 

Winter Games (1985)

Trivia: Det som började med Summer games blev ännu bättre med vinterversionen av Epyx klassiska spelserie. Spelets grenar baserade sig på officiella olympiska vintersporter men eftersom det då fortfarande inte fanns någon officiell licens att förvärva från IOK kunde man inte anspela på OS.
 

 

Ghosts ‘N Goblins (1986)

Trivia: Spelets japanska titel kan närmast översättas till ”Helvetesbyn”. C64-versionen lånar en del musikaliskt från den klassiska kompositören Chopin. Spelet nämns ofta i diskussioner om de svåraste spelen någonsin. Detta kommer sig dels av en väldigt hög svårighetsgrad, samt det faktum att man måste spela igenom det två gånger för att få möta spelets egentliga slutboss.
 

Impossible Mission (1984)

Trivia: Är kanske mest känt för den sampling med digitaliserat tal i spelets inledning som säger: ”Another visitor? Stay a while, stay FOREVER!
 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *