Cadash

Utgivare: Taito Corporation
År: 1992
Plattform: Megadrive
Genre: Action/Rollspel

 

Betyg: 1Jag ska erkänna det direkt. Jag är ingen större fan av arkadkonverteringar. Och sådana kom det en hel del vid tiden för Cadash. När sedan Zelda gjorde succé öppnades dörrarna för en flodvåg av actionorienterade kvasi-rollspel. Jag är inte så förtjust i sådana heller, även om där finns flera undantag. Finns det då något att bli förtjust i här? Tja, det ska väl vara om man gillar den skumma översättningen i spelet.

Nåväl, Taito är en av de större arkadspelsutvecklarna i spelhistorien. Man är ansvariga för sådana succéer som Bubble Bobble, Arkanoid, Bust-A-Move och Toki: Going ape spit. Gemensamt för dessa är att det är gulliga spel med inriktning på pussel- eller plattformsgenren. Som action/rollspels-hybrid står Cadash för Taitos sämre sida. Att det är en halvhjärtad arkadkonvertering späder bara på det intrycket.

Spelets svårighetsgrad är sannerligen inte låg. I arkadhallen hade du givetvis så många liv som dina mynt räckte till men här har man infört en begränsning på två extra liv. Det är allt. Och vad värre är – det finns ingen som helst möjlighet att spara sitt spel. Så inte nog med att spelet tar tid, man måste lägga ned en hel del av den tiden på att bygga upp sin karaktär genom att slakta monster. Och det är nog den sämsta egenskap man kunde ha plockat från rollspelen.

CadashSå mycket mer rollspel än så blir det inte. För trots att man med jämna mellanrum går upp i nivå, köper nya vapen och rustningar och kan konversera med människor man möter så är det bara utsmyckning. Cadash är är ren och skär arkadaction, och tyvärr inte speciellt bra sådan. Grafiken och animationerna är visserligen stilrena och snygga men kontrollen är oprecis och en del av fienderna rör sig löjligt fort.

Storyn har vi sett förut. En kidnappad prinsessa. En kung som vill att du gör något åt saken. Och en ondskefull skurk som orsakat det hela. Nästan skrattretande klyschigt. Ännu värre blir det när man synar spelets repliker, eller till och med namn på saker och ting. Vad sägs om en stad som heter ”Marinade”? Eller en slags boss som heter ”Black Pudding” och ser ut precis som – just det, en svart pudding!När man dör och väljer ‘continue‘ så står det sanningsenligt ”Reincarnated miraculously”, som för att försöka ursäkta att spelets mekanismer inte är helt verklighetstrogna.

Så, när själva spelkontrollen är sådär oprecis som bara de värsta arkadspelen kan vara och designen framkallar fnissattacker så är det svårt att urskilja vad de lagt ned tid och pengar på. Men så här är det tyvärr med allt för många arkadportningar. Och när Taito dessutom inte har med de roligaste spelbara karaktärerna från arkadversionen kan jag inte annat än rekommendera er att ta en lång omväg runt det här spelet. Cadash faller pladask!
EFTERTANKEN

Black Pudding… Black Pudding..? Black Pudding!!! Detta är det enda som dröjer sig kvar i mitt huvud efter en spelsession. Hur tänkte dom? Tänkte dom alls?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *