Humor har alltid fungerat bra ihop med peka/klicka-spel. Jag tror att en del av förklaringen kan spåras till den omogna designen i genrens barndom där spelen kryllade av saker att titta eller peka på som många gånger inte var relevant för spelet. Att fylla upp alla beskrivningar med humor var ett bra sätt skapa variation i något som annars lätt kunnat kännas monotont. Att däremot göra ett mörkt, allvarligt och spännande spel kräver desto mer – både i form av design men också kompetent manusskrivande – och det bör man ha i åtanke när man klagar över att det inte finns fler allvarliga vuxenspel. Phoenix online verkar ha förstått detta och man implementerar denna kunskap på ett synnerligen imponerande sätt.
Episod 3 tar vid där den förra slutade. Seriemördaren Joey Goethals har fallit mot sin död – nedkastad av den mördare som verkar ligga bakom allt som hänt. Samtidigt går Ericas kollega John under jorden men nämner Enthon towers, samma höghus som Goethals just blivit kastad från. Samma höghus som den mystiska Cordelia Smith bor i. Allt pekar på att svaren finns i Enthon towers så det är dit Erica beger sig i inledningen av episoden.
Sedan utspelas allt i några få rum på olika våningar i huset och det ger en ganska tajt känsla till spelet. Istället för att breda ut sig med många olika platser, som framförallt var fallet i den första episoden, blir det tack vare Ericas kognitiva krafter istället flera hopp i tiden för att pussla ihop vad som har hänt. Både den tidigare FBI-chefen Davies (som dök upp i första episoden), och den nuvarande McAdams, visar sig ha haft ett fall tidigare i huset som involverar Cordelia Smith. Mest kretsar episod 3 runt att pussla ihop vad det fallet handlade om och hur Cordelia egentligen passar in i allt som hänt. Detta leder så småningom fram till en del överraskande upptäckter.
Story-mässigt är det här så bra som något du hittar bland dagens AAA-spel. En ödesdiger vision som Erica haft ända från början av episod 1 är den där hon ser sig själv bli skjuten. Den här gången får vi veta var det hela utspelar sig och vem det är som håller i avtryckaren. Överlag finns det många detaljer som planterats tidigare i serien för att nu återigen komma upp till ytan. Det är läckert och tyder på ett riktigt genomarbetat manus med känsla för detaljer. Dessutom visar man ett mästerligt grepp om ”cliffhanger”-tekniken där den ena episodens slut är bättre än den förra och episod 3 är inget undantag. Jag gillar verkligen var den här serien är på väg och den har hunnit ge mig flera överraskningar redan vilket får mig att tro att den har ytterligare några ess i rockärmen. Detta trots att avslutningen på episod 3 förefaller kasta ljus över de sista kvarvarande frågetecknen. Finns det verkligen några hemligheter kvar att fylla en avslutande episod med eller kommer det bli en enda lång jaktsekvens på mördaren?
Pusslen i episoden är överlag ganska lätta men det finns ett par stycken som vållade mig huvudbry och som spelets inbyggda hjälpssystem inte kastade mycket ljus över. Annars gillar jag spelets gränssnitt, implementeringen av Ericas kognitiva krafter och just nämnda hjälpsystem. Dessa sammanfaller på ett bra sätt så att pusslen blir lättare att bearbeta. På något ställe gavs jag ingen hjälp med VAD jag egentligen skulle göra men spelet gav ändå en tydlig ledtråd om VAR jag skulle leta vilket gjorde att jag tog mig vidare i alla fall. Det är inte optimalt men överkomligt. På många sätt känns det verkligen som ett modernt peka/klicka-spel till skillnad från andra nya alster jag spelat nyligen och den kvalitetshöjning som jag efterlyste efter episod 1 har definitivt skett nu.
Jag börjar känna mig som en sliten vinylskiva men fortfarande finns en hel del att göra med animationerna i spelet, även om det gradvis går mot det bättre för varje episod. Det är tråkigt då den serietidnings-lika grafiken är så bra och stämningsfull i övrigt. Röstskådespelarna gör ett fortsatt bra jobb, med extra utropstecken för Raleigh Holmes som ger röst åt Erica Reed, och även om någon enstaka person låter väldigt märklig (som den mystiske advokaten Skorobeus eller det stundtals vansinniga överspelet från McAdams) faller det ändå inte ur ramen helt och hållet. Bra så!
Episod 3 håller stilen från de tidigare delarna, det utvecklar och förfinar samtidigt som det beter sig som en näst sista episod ska göra – det vill säga dra ned på tempot för att sedan gå in i en explosiv, pulshöjande final. Detta ställer stora krav på episod 4 men med denna i åtanke har jag svårt att se hur Phoenix ska kunna misslyckas. Det talas ofta om film-kvalitet i spelbranschen. Cognition är en av få titlar som faktiskt skulle kunna använda sig av det epitetet utan att skämmas. Om den första delen var intressant och den andra var rolig att spela så är jag helt såld efter del tre.
EFTERTANKEN
Den förra delen höjde ribban när det gällde brutala mord och i skarp kontrast till det förekommer inte ett enda i denna episod. Istället handlar det mesta om bakgrundsinformation och att fläckvis påminnas om de som redan skett i tidigare delar. Jag gillar att man vågar ta ut svängarna och inte stöpa alla episoder i samma form.
Läs också:
Cognition: An Erica Reed Thriller – Episode 1: The Hangman
Cognition: An Erica Reed Thriller – Episode 2: The Wise monkey
-
- Ett av årets bästa spel. Inte tekniskt men berättarmässigt.
