Det är dags att sammanfatta Cognition-tetralogin som nu avslutats (?) med ”The Cain killer”. Erica Reeds blodbestänkta resa får nu ett slut och när eftertexterna rullar förbi på skärmen är cirkeln sluten. För lämpligt nog är det på den där mörka kyrkogården där allt började som Ericas jakt på Cain avslutas.
Cognition-spelen har genom alla delar haft den där speciella Sierra-känslan, mycket därför att den gett ekon av bland annat Gabriel Knight-serien. Inte så konstigt med tanke på att Gabriel Knights skapare Jane Jensen varit involverad i arbetet med Cognitions handling. Det intrycket kvarstår trots att seriens tekniska nivå inte lever upp till de gamla Sierra-spelens.
Det blir en hel del tillbakablickar i denna del.
Efter att ha varit mer eller mindre instängd i Enthon towers under större delen av den förra episoden breder episod 4 återigen ut sig på fler spridda platser. Cains verkliga identitet avslöjas och nu handlar allt om jakten på att hinna ikapp honom. Samtidigt kastas huvudpersonen Erica mellan tankar om rättvisa och hämnd. Å ena sidan är hon en FBI-agent som ska upprätthålla lagen till varje pris, å andra sidan drivs hon av tankar på hämnd på den seriemördare som mördat hennes bror. Det hela ställs på sin spets när Cain dessutom kidnappar Ericas far och hotar att mörda även honom.
Förutom Erica får man även kontroll över den mystiska Cordelia som även hon har kognitiva krafter. Just Cordelia spetsar också till dramat ytterligare då hon samtidigt är både offer och förövare i den här härvan. Det leder till att spelaren får ta en del obekväma beslut. Hämnd eller (laglig) rättvisa är ett centralt tema i den här episoden.
Handlingen är alltså det område där Cognition fortsätter att lysa klart men precis som i de tidigare delarna kvarstår en del problem med det tekniska. Animeringarna har varit ett sorgeämne under seriens gång och jämfört med den första delen har de nått en klar förbättring, men fortfarande inte fulländat. Erica går betydligt smidigare än tidigare delars ”silly walk”-stil men hon (och andra) vrider sig till exempel olidligt långsamt för att nå rätt utgångsposition ibland. Det som fungerar bäst är fortfarande de serietidnings-liknande mellansekvenser som vävs in då och då och detta kunde man kanske använt sig mer av.
Även Roses bakgrund nystas upp en del.
Pussel och problem är förutom handlingen det som är utmärkande för peka/klicka-spel och i denna sista del finns en hel del att bita i. Mot slutet finns ett par riktigt kluriga exempel som gör att man verkligen får luta sig tillbaka och fundera. Ericas kognitiva förmåga är nu tämligen utvecklad och här kombineras den med Cordelias på ett bra sätt då deras krafter gör att man kan syna ett objekt från två olika tidsperspektiv vilket blir viktigt i seriens final. Vid ett tillfälle mot slutet fastnade jag dock i en bugg där jag lagt ifrån mig ett föremål jag hade behövt inspektera närmare men det gick inte att plocka upp igen. Detta berodde dock på en ren programmerings-bugg snarare än en miss i designen så förhoppningsvis är detta åtgärdat i den version som finns att köpa nu.
En annan ny detalj är att man genom sina konversations-val kan påverka vilket förtroende olika karaktärer får för Erica. Detta känns dock inte helt implementerat då jag har svårt att känna att det påverkar så mycket under spelets gång. Mot slutet blir det däremot desto viktigare och tillsammans med andra val påverkar det vilket av spelets olika slut man får uppleva. Sådant är kul och ger en viss uppmuntran till att spela om spelet.
Det är definitivt inget spel för de yngre.
The Cain killer tar inte riktigt den väg jag trott och den upplösning man valt går kanske att diskutera om det var den bästa. Men å andra sidan har det varit uppfriskande att få gissa och bli överraskad av vändningar och avslöjanden i varje del. Slutet är om inte perfekt så i alla fall tillfredsställande rent dramaturgiskt och det är bara synd att det tekniska utförandet haltar lite. Det handlar fortfarande om grafiska glitchar och andra små-buggar, dålig animering och malplacerade röstinsatser som gör att inlevelsen lätt störs och den där tajta spelkänslan löses upp.
Men allt sammantaget är både episod 4 och serien som helhet ändå en skön och uppfriskande spelupplevelse. Förhoppningsvis tar Phoenix online med sig många lärdomar från Cognition som kan appliceras på framtida spel. Det mesta kan förbättras, inte minst spelmotorn, men man har en bra grund att stå på och Cognitions episoder rekommenderas till alla som har ett sug efter en bra handling berättad på ett utmärkt sätt.
EFTERTANKEN
Jane Jensen har som bekant varit inblandad i manusarbetet och efter denna spelserie har intresset höjts ännu mer för hennes kommande alster. Dels har hon Moebius på gång, en slags övernaturlig thriller med drag av både hennes tidigare spelserie om Gabriel Knight men också av Cognition. Dels ska hon också ha förvärvat rättigheterna till nämnda Gabriel Knight och en fortsättning på hans äventyr inom den ockulta världen verkar inte vara allt för långt borta. Först ut är en ny version av det första GK-spelet nästa år. Förhoppningsvis kan det bli startskottet för en helt ny del.
Lämna ett svar