Så här års är det brukligt att skriva retrodoftande krönikor om året som gått. Vad var bäst? Vad var mindre bra? Varför, och så vidare. Så blir det inte riktigt här eftersom Retroguiden är en ständig återblick på det som har varit. Kanske inte just på 2008, men ändå.

Under den här förlängda ledigheten har jag hunnit med att vältra mig i några PS2-spel (FFX, Prince of Persia, GT4) och några klassiska PC-titlar (Baldur’s Gate II, GTA: San Andreas, Morrowind), och jag har i motsats till många andra inte klarat ett enda spel under den här ledigheten. Jag sätter numera en viss stolthet i hur få spel jag faktiskt klarat i förhållande till hur många jag spelat. Vissa tröttnar jag på, andra blir för svåra och så finns det de spel jag inte vill klara. Jag vill ha kvar den där speciella känslan man får när man är djupt indragen i en berättelse och måste slåss mot monster, pussel och sin egen dumhet för att få veta lite mer, nå lite längre, bli lite bättre än vad man var tio enformiga strider tidigare. Fast å andra sidan finns det ju alltid ett nytt spel runt hörnet, speciellt om man inte begränsar sig till dagens utbud.

Förra året var speciellt eftersom jag drog igång den här bloggen. Allt var nytt och spännande och min iver visste inga gränser. Med facit i hand kan man väl lugnt säga att Retroguidens första månader blev en svängig historia där det gällde att hitta rätt kostym. Hur skulle spelgenomgångarna utformas? Hur skulle designen på bloggen se ut? Var fanns gränserna för innehållet.

Många bitar har sent omsider fallit på plats och andra väntar på en lösning under 2009. Målsättningen under det kommande året blir, förutom att bearbeta innehållet ytterligare, att sjösätta Retroguiden på en egen server så att även designen går att skräddarsy. Om det löftet går samma väg som så många andra nyårslöften återstår att se, men helt klart är att jag kommer finnas här tills spelen eller intresset tar slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *