Det var en gång en Mullvad… 1984-1989

Efter 12 år inom detaljhandeln startade Ian Stewart datorbutiken Just micro i Sheffield tillsammans med Kevin Norburn. Målet var redan från början att starta ett eget mjukvaruföretag och när butiken började gå bra grundade man Gremlin graphics software i våningen ovanpå den lilla datorbutiken. Året var 1984 och det lilla Sheffield-företaget andades framtids-optimism.

Gremlins första logga såg faktiskt ut så här. De bytte dock ut den mot ovanstående 1985.

Ian tog rollen som försäljnings- och PR-chef och Kevin blev ekonomichef, men man var fullt medvetna om att det skulle behövas kompetenta medarbetare om det nya företaget skulle ha en chans. Anthony Crowther som vid det laget redan hunnit göra några populära titlar för ett annat Sheffield-företag, Alligata software, rekryterades till rollen som företagschef och Geoff Brown (US Gold, Centresoft) kallades in som VD. Men det var inte förrän man kom i kontakt med Peter Harrap som Gremlin började att ta fart.

Peter var från början en missnöjd kund hos Just micro. Ian och Kevin hade sålt honom ett talsyntes-kort som kortslutit hans Spectrum-dator. Ärendet visade sig dra ut på tiden då tillverkaren av kortet inte ville ta på sig att ersätta den trasiga datorn. Detta innebar förstås en hel del besök i butiken för Peter Harraps del vilket gjorde att han med tiden blev allt mer bekant med Ian och Kevin. Peter hade redan lärt sig en del programmering och hade gett sig i kast med att modifiera Quicksilvas populära spel Ant attack. Quicksilva var inte intresserade av att publicera hans alster men när Peter visade upp vad han gjort för Ian och Kevin blev de genast intresserade. De förstpd att killen satt på en stor talang och de föreslog att han skulle göra ett helt nytt spel. Det spelet skulle bli Wanted: Monty Mole. Men det är en sak att släppa ett spel och något helt annat att få det att sälja. Gremlins smala lycka skulle visa sig bli en av de mest betydelsefulla händelserna i Storbritanniens politiska historia – den stora gruvarbetarstrejken 84-85.

Auf wiedersehen Monty var det fjärde spelet i serien, och gick ut på att få råd att köpa en grekisk ö!!

Peter hade redan bestämt sig för att huvudpersonen skulle vara en mullvad och från det faktum att hans egen pappa var gruvarbetare drog man idén om vilket yrke mullvaden skulle ha. I takt med att gruvarbetarstrejken sedan växte inkluderade man allt fler saker från den i spelet. Det kanske mest framgångsrika rent PR-mässigt var karikatyren av den kände fackförbundsledaren Arthur Scargill. Så fort det blev känt att han figurerade i Gremlins nya spel hakade medierna på. Radio, TV och tidningar talade om spelet och gav Gremlin fantastisk reklam som konkurrenterna bara kunde drömma om. Wanted: Monty Mole släpptes till ZX Spectrum och Commodore 64 under 1984 och blev en succé till båda formaten.

Sommaren 1985, drygt ett år efter starten, hade Anthony Crowther hunnit lämna Gremlin efter en schism och utöver Peter Harrap hade Gremlin rekryterat Christian Urquhart som fått sparken från Ocean, Shaun Hollingworth och Chris Kerry. Shaun, Chris och Peter Harrap stod sedan för det mesta av det bästa som Gremlin producerade under de här första åren. För att sänka arbetsbelastningen för dem kontrakterade man Micro projects engineering för många C64-versioner. Detta skulle visa sig vara ytterligare en lyckträff då det var Micro projects som spottade fram nästa succé – Thing on a spring(1985).

Det skulle också visa sig vara starten på ett kortlivat men framgångsrikt samarbete med kompositören Rob Hubbard. Rob hade tidigare försökt att tillverka och sälja musikprogram för Commodore 64, men när succén uteblev satsade han på att skriva spelmusik istället. Väl medveten om vad SID-chippet var kapabelt till skrev han några minnesvärda kompositioner som fick resten av branschen att ramla av stolen. Så småningom blev han för populär (läs: dyr) för Gremlin vilket fick dem att anlita Ben Daglish som skulle bli Gremlin trogen fram till 90-talets början. På hans meritlista återfinns numera spel som The last ninja, Auf wiedersehen Monty och Super cars.

Efter att ha ökat utgivningstakten stadigt varje år formligen exploderade Gremlins katalog av spel under 1987. Man släppte inte mindre än 15 egenproducerade spel och sammanlagt över 20 titlar ser dagens ljus. Bland dem fanns spel som Auf wiedersehen Monty, Krakout, Jack the Nipper II, Gauntlet II och filmlicenstitlarna Masters of the Universe: The Movie och Basil the Great Mouse Detective. Men 1987 var också året då flera av Gremlins talangfulla programmerare lämnade företaget. Det var en spännande brytningstid där 8-bitarsdatorerna fortfarande gick bra och 16-bitarsdatorerna lovade gott inför framtiden. Sporrade av Gremlins och andra företags framgångar ville allt fler prova lyckan på egen hand.

Peter Harrap var en av många som hade haft tankar på ett eget företag men det var först under arbetet med Auf wiedersehen Monty som han bestämde sig. Han sa upp sig tillsammans med med Tony Kavanagh & Shaun Hollingworth och tillsammans grundade de Teque Software Development (som senare blev Krisalis 1991 innan företaget gick i konkurs 2001). Även Chris Kerry uppmanades att följa med men han fick kalla fötter efter att den nya majoritetsägaren Geoff Brown hotat med att de aldrig skulle få något arbete i branschen igen om de slutade.

FOFT till Amiga ansågs vara en förbättring av klassiska Elite. Atari ST-versionen sågades dock pga buggar.

Närmast brandskattade på talang blev det efterföljande året inget vidare spelmässigt för Gremlin. Man började nu så smått att sikta in sig på de nya 16-bitarsdatorerna Amiga och Atari ST men utan att få till någon riktig fullträff. När man bestämde sig för att lägga ned sin Derby-studio uppstod nästa flykt av personal. De som tidigare varit anställda i Derby-studion beslutade sig för att ta över den och grunda ett eget företag. Med Jeremy Smith i spetsen uppstod därför Core design (1988-2006) ur delar av Gremlins Derby-aska.

När 80-talet gick mot sitt slut fick Gremlin äntligen en större hit igen. Efter en rad av mediokra titlar släppte man FOFT: Federation of Free Traders. Spelet hämtade mycket inspiration från det redan klassiska Elite och både kritiker och spelare gillade vad de såg. Den engelska speltidningen Zzap! sammanfattade det kanske bäst i sin recension av spelet: ”Efter att ha gått vilse i spel-djungeln under en ganska lång tid har Gremlin äntligen hittat rätt spår igen.
Andra intressanta titlar under denna period:

Gauntlet (1985)
Trivia: U.S. Gold betalade en stor summa för att få rättigheterna att konvertera Ataris arkadspelssuccé. Den tuffa uppgiften gick till Gremlin som dock fick kämpa med pressen att få ut spelet i tid till julförsäljningen. Följden blev att spelet släpptes med en del buggar. En av de värre var att man i 2-spelarläget kunde gå utanför skärmen utan möjlighet att gå tillbaka. När det hände var man tvungen att vänta på att väggarna förvandlades till de sedvanliga utgångarna. När spelare började klaga på det försvarade U.S. Gold det med att det var en medveten ”feature”.

The way of the Tiger (1986)
Trivia: Baserades på en serie soloäventyrsböcker med samma namn. Med stora och snyggt animerade sprites, bakgrundsrullning i tre lager och introduktionen av vapen fick Gremlins fightingspel många att höja på ögonbrynen.

Trailblazer (1986)
Trivia: Spelets rutiga, mjukt rullande underlag var imponerande när det släpptes. Faktiskt så pass att demoscenen började använda sig av effekten allt flitigare. Dessutom hänvisades det hädanefter till den som ”Trailblazer-effekten”.

Switchblade (1989)
Trivia: Ett av de första spelen ut från nyligen bildade Core design (Rick Dangerous, Tomb Raider). Plattformsspel hade vid den här tiden ganska typisk engelsk design men Core bröt mönstret något när man drog inspiration från japansk Manga. Spelets protagonist hade också det Japan-klingande namnet ‘Hiro‘.

Klicka här för del 2 i artikelserien om Gremlin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *