När nyheten om GameGadget först nådde mig var det med öppna armar jag mottog den. Den nya bärbara konsollen lovade en hel del. En slags Ipod för retrospelare där i princip alla spel för 16-bitarsmaskiner och neråt skulle kunna ges ett nytt liv och en ny chans att hänföra nya spelare. Men hur blev det egentligen? Efter att ha haft den i min ägo i en dryg månad kan jag konstatera att GameGadget är närmare epitetet ‘mardröm’ än ‘en dröm’. Vad man får i handen är en ganska billig plastbit med bristfällig programvara, dålig skärm och ett uselt spelutbud.

Gamegadget levereras i en kartong som likt den officiella webbsidan ser ganska professionell ut men döljer något helt annat. I förpackningen finns förutom konsollen ett batteri, en USB-kabel, manual och en A/V-kabel för inkoppling på TV:n. En närmare inspektion av konsollen visar att det finns en av/på-knapp, USB-utgång, hörlursuttag samt plats för ett minneskort. Inget av dessa uttag är dock märkt på något sätt, så en okunnig nybörjare får konsultera manualen en stund för att klura ut vad alla utgångar gör.

Innehållet i den fina lådan.
Överlag skriker hela konsollen lågbudget. Från det enkla plast-chassit till den bristfälliga programvaran vidare till en ännu mer bristfällig teknisk design. Det som kanske irriterar mest är avsaknaden av en volymkontroll på enheten. Är ljudet för högt eller för lågt i ett spel (och det varierar mycket mellan spelen) får man avsluta ut till operativsystemet för att ändra volymen där. Urdåligt!

Programvaran i konsollen är inte heller bra. Kopplar man upp sig mot sin PC kan man inte göra någonting med sin GameGadget förrän man kopplat ifrån. Multitasking var inte speciellt vanligt för +20 år sedan och tydligen inte i en retrokonsoll år 2012 heller. Efter att ha installerat de spel som följde med (10 st Megadrive-klassiker) så har operativsystemet i min GameGadget varierat mellan att visa att det finns 8, 16 och 20 spel installerade. Inte en enda gång har den visat upp de tio som jag faktiskt vet att jag installerat. För tillfället visar den 16 titlar varav hälften är dubletter. Detta alltså trots ett par uppdateringar av programvaran och ett par försök från mig att installera om spelen.

Att spela på GameGadget är det som är mest centralt med en spelkonsoll och där levererar den faktiskt en helt okej spelupplevelse baserat på de få spel jag har tillgång till. Knapparna har en skaplig spänst och styrkorset känns robust och svarar tydligt på mina knapptryckningar. Enda skönhetsfläcken är ”axelknapparna” på toppen som har en märklig konstruktion där man får trycka ned dem ganska långt innan de registreras. En annan sak som drar ned helhetsintrycket är skärmen som är väldigt känslig för i vilken vinkel man tittar på den. Dessutom verkar man ha haft problem med döda pixlar, något som också märktes på mitt exemplar.

Förutom Megadrive-spelen har man fyllt på i online-butiken med ett antal freeware-spel. Här finns det en bred blandning av spel som varierar mellan ospelbara (på grund av att de gjorts för en helt annan knappkonfiguration än den uppsättning som GG har) och hyfsat roliga. Faktum är att det spel som körts mest på min GG är ID Softwares gamla klassiker Doom. Spelet flyter på riktigt bra och trots att jag har problem med att mappa funktionerna till de knappar jag vill så är det i alla fall i ett spelbart skick.

GameGadgets gränssnitt.
Priserna på spelen ser även de helt okej ut. Megadrive-spelen kostar till exempel runt 22 svenska kronor. Med dagens växelkurser ligger det t ex bara 3-4 kronor över priserna för motsvarande titlar på Steam. Men det är förstås svårt att säga något om prisbilden när dessa är de enda spel som finns att köpa, övriga spel är ju gratis.

Just spelutbudet är den sista, stora spiken i GG:s kista. I slutänden är och förblir GameGadget ett fiasko i paritet med Gizmondo (minus den tydliga maffia-kopplingen). En bättre teknisk design av själva konsollen hade hjälpt en hel del (fysisk volymkontroll, bättre axelknappar, bättre skärm etc) men inte ens det hade hjälpt utan ett bättre spelutbud.

I oktober gick man ut och lovade att en uppdaterad version skulle släpptes den 14 november. Dessutom slog man fast att helt omdesignade versioner av konsollen var på gång och skulle släppas under början av nästa år. Än så länge har dessa löften inte realiserats och med ett supportforum som legat nere i flera månader och en webbsida som inte uppdaterats på evigheter så finns det inte mycket hopp kvar för GameGadget. Det är synd, för hade man levt upp till det man först utlovade hade konsollen kunnat vara ett riktigt intressant alternativ. Som det är nu får den nöja sig med en plats i historien bland andra spelrelaterade fiaskon.

Du kan läsa mer om GameGadget på dess officiella webbplats.
 

Comments

    1. Ja, det lät väldigt bra fram till release ungefär. Tyvärr var det här rätt produkt i händerna på fel människor, och det är inte första gången det hänt. Vad det gäller Retron 5 (som för bara någon månad sedan var Retron 4) skulle jag gärna vilja testa om jag kommer över ett ex. Det hänger förmodligen lite på om vi får någon svensk distributör då jag inte har råd i dagsläget att köpa en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *