3Ds-event_01

För nästan exakt en vecka sedan klev jag innanför avspärrningarna till pressvisningen av Nintendo 3Ds på Hard rock café i Stockholm. Utanför var det redan kö trots att det skulle dröja ytterligare någon timme innan allmänheten släpptes in. En stor förväntan hängde i luften denna regniga vårdag.

Det var två spel jag var extra nyfiken på förutom själva spelkonsollen förstås, och om vi börjar med den sistnämnda blev jag positivt överraskad över djupet i bilden. Att 3D-effekten var så tydlig, så många lager ned i bilden, trodde jag inte. När man väl hittat en bra spelposition och ställt in 3D-effekten (det finns ett reglage för detta som även går att dra ned till 0 = 2D) är det väldigt imponerande.

3Ds-event_04
När allmänheten gjorde entré blev det snabbt rejäl kö till de flesta demopersoner.
En sak som slog mig ett par gånger under pressvisningen var hur historiens vingslag gjorde sig påminda. Det kanske inte är så konstigt då jag på den här sajten ständigt försöker ha ett öga på backspegeln. I augusti förra året skrev jag om Segas försök att skapa en VR-hjälm/glasögon till Megadrive.

En av anledningarna till att Sega lade ned detta projekt (medan Nintendo gick vidare och floppade med sin Virtual boy) var dels att en del testpersoner klagat på huvudvärk och åksjuke-symptom, men framförallt att det kunde orsaka ögonskador på barn då deras djupseende ej är färdigutvecklat.

Tiderna förändras uppenbarligen. Tekniken förfinas och blir billigare men riskerna är ungefär desamma. Tvärtemot vad många tror spelar det alltså ingen roll om man använder 3DTV med glasögon eller en glasögonfri version som i 3Ds fall, riskerna är stora och det är därför Nintendo nu väljer att rekommendera 3D-spelande till barn över 6 år. Dessutom finns det anledning att höja ett varningens finger för alltför frekvent 3D-spelande även hos vuxna. Men den svenska modellen har ju alltid varit ‘lagom är bäst‘ så där finns det väl ingen anledning till oro?

Nog så om tekniken, hur var det med spelen? Från vad jag kunde se under den här visningen har Nintendo samlat ihop ett ganska bra startfält. Spel som PES 2011, Street fighter och Dead or alive får en extra skjuts av 3D-effekten och känns för en stund lite fräscha igen. I andra änden av spektrat finns Pilotwings resort som är det spel som imponerar mest på mig med sitt 3D-djup under den här visningen.

Vidare fick jag prova på Combat of giants – Dinosaurs vilket var det spelet som tydligast demonstrerade för mig att 3D-effekten inte bara går på djupet – den sticker ut ur bilden också, mot spelaren. Ubåtsspelet Steel diver gav i sin tur utmärkt demonstration av konsollens gyroskop och rörelsesensor. Dessutom hade det riktigt snygg grafik.

3Ds-event_03
Det var betydligt lugnare för vissa under pressvisningen. Fast så kanske de hade oturen att demonstrera mindre populära titlar.
Ett annat spel som använde sig av rörelsedetektorerna var spelet Face raiders som följer med konsollen. Det var också när jag fick förklarat för mig vad spelet gick ut på som jag kände historiens vingslag för andra gången. I Face raiders tar man kort på någons ansikte vilket sedan appliceras på måltavlorna i spelet.

För ungefär 12 år sedan var en likadan funktion inplanerad till Rares Nintendo 64-shooter Perfect dark. Med hjälp av Gameboy-kameran och ett Transfer pak var det tänkt att man skulle lägga in bilder av människor på karaktärer i spelets multiplayerläge. Nintendo satte dock stopp för det då med hänvisning till att det var lite för kontroversiellt. Att våra gränser för vad som tolereras fortfarande flyttas framåt rejält får väl Face raiders därmed sägas vara ett starkt bevis på.

3Ds-event_06
2D-bild från 3D-spelet Kid Icarus: Uprising. Bilden hämtad från Nintendo.se.
Men hur var det då med nyversionen av Zelda: Ocarina of time och Kid Icarus uppföljare Uprising? Båda spelen ser intressanta ut i sin nya 3D-kostym. På pressvisningen var det begränsade demo-versioner man fick testa så det är svårt att säga något om Uprisings djup (ej 3D-djupet). Spelet som växlar mellan banor i luften och på marken sticker inte direkt ut hakan som banbrytande. Flygbanorna ger ganska skarpa ekon av Segas gamla arkadklassiker Space harrier och springandet på marken är ganska ordinär, linjär action.

Även Zelda håller sig från att generera allt för många superlativ. Visst lyfter spelet ytterligare av 3D-effekten men den är ändå inte så imponerande som till exempel Pilotwings. Nu gör det absolut ingenting då Zelda: Ocarina of time fortfarande är en så pass djup spelupplevelse att det i sig borgar för ett bra köp. I 3Ds-version ska man dessutom ha lagt till helt nya areor i spelet vilket gör det väl värt att återinvestera i även om man tidigare spelat igenom originalet på N64.

Sammanfattningsvis är det ett par saker jag tar med mig från mitt första möte med Nintendos bärbara framtid. Det ena är att jag återigen fått bevis för att kunskap om det som varit ger perspektiv på det som sker i nuet. Det andra är att Nintendo återigen kommer att ha en succé på marknaden. 3Ds-konsollens enda hot just nu torde vara det höga introduktionspriset, men sådant har konsumenterna haft överseende med förut.

Du kan läsa mer om själva konsollen genom att klicka här.

retroguiden_understreckare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *