Jack Tramiel

Jack Tramiel var mannen som gick från ett av andra världskrigets koncentrationsläger till att leda den hemdator-boom som svepte över världen på 1980-talet. I söndags avled han 83 år gammal.

Det finns få personer som gjort sådant avtryck i spel- och datorvärlden som Jack Tramiel. Född i Polen 1928 tvingades han uppleva andra världskriget på värsta sätt. 1944 skickades han och hans familj till Auschwitz och när kriget tog slut hade endast han och hans mor överlevt.

Tack vare ett hebreiskt hjälpprogram fick han möjlighet att flytta till USA där han inledde sin yrkesbana som så många andra immigranter gjort där – han blev taxiförare. Parallellt med detta öppnade han en butik där han sålde och reparerade skrivmaskiner. Efter att ha flyttat företaget till Kanada insåg han att man kunde tjäna mycket större pengar på att sälja sina egna skrivmaskiner och köpte därför upp en tillverkare i Berlin. Denna filosofi skulle komma att leda honom genom många affärsbeslut.

Trots en ekonomisk skandal 1965, som nästan sänkte Commodore, lyckades den vältalige Jack övertyga investeraren Irving Gould om att köpa en ansenlig del av Commodore och tillsammans började de att leta nya marknader för företaget. Efter en studieresa till Japan insåg Jack potentialen i de nya elektroniska miniräknarna och styrde Commodore mot denna helt nya marknad. Men efterhand som priserna på komponenter sjönk, desto tuffare blev konkurrensen.

Det var då Jack tröttnade på att förlita sig på externa tillverkare och man började med Irvings pengar att köpa upp de olika företag vars tillverkning man behövde. Ett av dessa var MOS Technology. Enligt en gammal skröna blev Jack en dag påhoppad av en MOS-anställd som förklarade för honom att handhållna miniräknare hörde till gårdagen och att de borde satsa på en skrivbordsdator med MOS billiga 6502-chip.
”Bygg den”, ska Jack ha sagt och resultatet blev Commodores första PET-dator.

Efter såväl framgångar som motgångar med PET-serien var det 1980 dags för föregångaren till Commodore 64. VIC-20 som hämtade sitt namn från MOS technologys ”Video Interface Chip” lanserades först i Japan, efter ytterligare en udda men stark idé från Jack.
Japanerna är på väg, därför måste vi bli japanerna”, sade Jack och förstärkte bilden av en man som tog kontroll över situationen hellre än att förlita sig på andra.

I början av 1983 hade man sålt 1 miljon datorer och tillverkade 100.000 enheter i månaden. Trots det var Jack allt annat än nöjd och några månader tidigare hade de första C64:orna lämnat fabriken. Vid den här tiden blev Commodore världens största tillverkare av (mikro)datorer med bland annat en 43-procentig andel av den amerikanska marknaden.

En starkt bidragande orsak till detta var Jacks idéer om ”Computers to the masses – not the classes” vilket översatt blir ungefär ”datorer till massorna – inte överklassen”. Jack hade redan med PET-serien satsat på att sälja sina billiga datorer i varuhus och stora butikskedjor som K-Mart. Han uteslöt visserligen inte de renodlade elektronik- och datorbutikerna men inte sällan kunde dessa butiker få sämre inköpspriser och avtal vilket ledde till att en del bojkottade Commodores produkter periodvis. Mer än ett halvt decennium senare skulle Nintendo komma att emulera stora delar av detta upplägg, liksom Jacks hårda affärsmetoder, när de introducerade NES i USA.

Jack Tramiel m söner
Klanen Tramiel tog över det vacklande Atari.
I januari 1984 lämnar Jack Commodore efter ett internt bråk och köper sedan upp Atari från ägaren Warner. Med 16-bitarsdatorn Atari ST försöker han upprepa succén med Vic-20 och C64. En rad av tvivelaktiga beslut och en del tveksamma uttalanden gör det dock inte lättare för att Atari. Bland annat sa han så här endast ett halvår innan lanseringen av Atari ST.
Folk borde inte köpa ST:n under de första sex månaderna, för det är tiden mjukvaru-utvecklarna behöver för att göra sitt arbete”.

Under hela sitt yrkesliv levde Jack under mottot att affärer är krig. Han vägrade att befatta sig med budgetar, därför vet till exempel fortfarande ingen vad prototypen till C64:an egentligen kostade att ta fram. Under åren i slutet på 70-talet var Commodore inblandad i så många stämningar att det blev ett slags internskämt på företaget. Han kunde också vara hård mot dem som inte levde upp till hans förväntningar eller mot personer som gick emot honom. En av 6502-chippets designers, Chuck Peddle, sa bland annat att Jack hade krossat honom och gjort hemska saker mot honom. Trots det underströk han att Jack alltid hade en viss etik.
Jack Tramiel stal aldrig något med min vetskap”, sa Peddle.

I en intervju 1986 sade Jack ”1945 blev jag återfödd. Jag minns koncentrationslägret men jag känner inget hat. Jag har byggt upp ett företag och en familj och de känner alla till mitt förflutna och arbetar nära mig och delar min framgång.

Efter att ha sålt Atari i mitten på 90-talet gick han i pension för att ägna sig mer åt sin familj, en familj som han hade förmånen att få arbeta med under många år.

Jack Tramiel sörjs närmast av sin fru och sina tre söner med familjer.

***

Klassiska Jack Tramiel-citat:
Det finns ingen skillnad mellan kontorsdatorer och hemdatorer. Skillnaden finns bara för de människor som sätter priserna, för de tror att de kan ta bättre betalt för kontorsdatorerna.

Affärer är krig.

Den som säljer en produkt mot mig vill jag utplåna.

Jag tror på att vi lever i ett land där hårt arbetande personer alltid kan hitta arbete. Folk borde inte sitta och få lön de inte förtjänar.” -Sagt efter frågan om hur det kändes att sparka 1100 personer när han tog över Atari.

Jag tror på varmkorv och kaviar.” -Om vikten av att vara försiktig med hur man spenderar sina pengar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *