Satt på lunchen idag och tittade igenom Datormagazin nr 4/1992 och fastnade för nedanstående insändare. Förutsatt att den inte är ett skämt är den väldigt underhållande. Med uttryck som ”knäcka demo” och ”meggar” är det tydligt att brevskrivaren har snappat upp en hel del men förstår inte vad orden egentligen betyder eller ska användas. Ungefär som när farsgubben ska försöka vara cool och prata tonårsslang med sonens kompisar. Det slutar sällan med succé och ofta med pinsamhet.

För att inte verka helt borta har brevskrivaren skaffat sig en underlig signatur också, något som cracker/demo-gruppers medlemmar (och deras wannabes) hade för vana att lägga sig till med på den tiden. På internet idag är det förstås vardagsmat med ett alias, men då var det häftigt och spännande. Fast jag har förstås hört mycket bättre gruppnamn än Turbo Tabasco Team. För att inte tala om FistJaw.

Hej, det är jag som är knytnävskäken”, typ!

Nåja, DMz:as egen Pontus tar åtminstone brevskrivaren på allvar och svarar på frågorna så sakligt han kan. Men jag undrar vad Pontus egentligen tänkte när han läste brevet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *