Så här års skrivs många önskelistor med förhoppningar om ett Xbox 360, PS3 eller kanske Nintendos Wii. Det har fått mig att tänka på de där fantastiska maskinerna som inte riktigt lyckades. Den här listan är på inga vis tänkt att vara heltäckande eller definitiv utan tjänar mer som en lista över misslyckade guldkorn och för att ge lite perspektiv på dagens konsollmarknad.

4. CD-i Född: 1991 – Död: 1996 (1998)

Philips CD-i, eller Compact Disc-interactive som den egentligen heter, började utvecklas i mitten på 80-talet. Som många andra entusiastiska bolag på den tiden var ord som ‘interaktiv‘ och ‘multimedia‘ ledstjärnor in i framtiden. Tillsammans med Sony och Matsushita tog man fram specifikationerna för en 16-bitars multimediamaskin 1987 och året efter levererades de första maskinerna ut till olika mjukvaruföretag.

De följande åren arbetade Philips hårt på att få så många utvecklare som möjligt med ombord på den nya plattformen. Bland annat släppte man flera verktyg och paket med mjuk- och hårdvara som skulle ge dem chans att se vad den nya plattformen var kapabel till.

När den äntligen släpptes till konsumenter 1991 var man liksom många andra lite avogt inställd till att lansera den som en simpel spelkonsoll. Framtidens CD-format medförde ju så många möjligheter inom både utbildning och nöje, och CD-i:n skulle kunna realisera dem alla. Därför marknadsförde man den i första hand mot företagsvärlden och först därefter som en underhållningsmaskin för hemmen. Därmed hamnade också introduktionspriset så högt som 700 dollar när den nådde marknaden i USA.

Det släpptes strax över hundra spel till CD-i. De mest kända är de Nintendo-licensierade spel man fick ge ut tack vare ett tidigare avtal som gav Philips rätt att använda Nintendo-karaktärerna. Dessa spel gjordes inte av Nintendo och idag är det få fans som betraktar dem som ”riktiga” Mario- eller Zelda-spel. Trots detta var det inte enbart spelkvaliteten som CD-i till slut föll på.

När succén uteblev och 1994 gjorde entré bestämde sig Philips för att byta inriktning för att få fart på försäljningen. Man designade om maskinen så att den mer skulle likna en spelkonsoll och marknadsförde den dessutom med ett kraftigt reducerat pris. 1995 skulle bli avgörande men även detta år inleddes med vikande försäljningssiffror, trots den nya inriktningen, och när Sega släppte Saturn fick Philips anledning att se över sin numera åldersdigna 16-bitarsteknik. Precis som Sega gjort några år tidigare började man titta på möjligheterna att uppgradera konsollen. Uppgraderingarna hann dock inte bli verklighet för bara ett år senare meddelade Philips att man skulle dra tillbaka CD-i:n från marknaden. Trots det fortsatte Philips med ett visst stöd ända fram till 1998 då man slutligen drog ur kontakten.

Övriga konsollfloppar:
1. Apple Bandai Pippin
2. Amiga CD32
3. Atari Jaguar
5. Nintendo Virtual boy
6. 3DO Interactive Multiplayer
7. Sega Saturn
8. NEC TurboGrafx-16
9. Sega Dreamcast

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *