Krönika: ”2010 läggs till favoriterna”

Jag fick två fina presenter med spelanknytning runt jul. Ett kom från producenten i form av ett Xbox med en handkontroll, fjärrkontroll samt spelen Quantum Redshift och Halo: Combat Evolved. I och med det framstod min text Om gammal Halo-kritik som närmast profetisk då jag avslutade den med en antydan om att det börjar bli dags att spela om spelet.
 

Den andra presenten några dagar före jul då Sebastian tittade över och visade mig hur man kommer vidare i Gran turismo 4. Jag har haft spelet länge men funnit det otroligt obalanserat.

Det finns ett speciellt trick med Gran turismo-serien. För alla som inte är riktiga simulator-fans kan det vardagliga racinglivet med lopp efter lopp för att få ihop pengar att köpa en ny mutter till bilen vara obeskrivligt långtråkigt. Det verkar skaparna ha förstått och därför kan man i flera tävlingar, utöver prispengarna, även vinna en bil som går att sälja för en modest summa.

Tricket med stort T är dock att det i varje spel finns en tävling som ger spelaren en bil som säljs för en rejäl summa. Då pratar vi inte småpengar, vi pratar full utrustning för en bil i mellanklassen och extrapengar till såväl nya fälgar som en dåligt matchande vinge.

Jag hade inte hittat den där tävlingen i GT4 och därför återvänt till GT2 som fortfarande är min favorit. Nu har spelet som stått på min hylla fått ett nytt liv och banne mig om den inte håller på att växa till en ny favorit.

Favoriter verkar annars ha varit ledordet under året som har gått. Inte så mycket mina som andras favoriter. I januari kom en efterlängtad genomgång av jrpg-favoriten Chrono trigger. Som jag misstänkte nådde spelet inte upp till hajpen och ryktet men visade ändå upp ett antal fina kvaliteter som förtjänar att upplevas även av dagens gamers.

En annan fan-favorit som fick smaka på nutidens mer nyanserade kritik var Phantasmagoria. Roberta Williams mästerverk visade sig vara allt annat än just det. Robertas spel tenderar att vara tekniskt imponerande och ofta innovativa med små finesser här och där, och mer än en gång före sin tid, men när det kommer till manus och karaktärer är det sämre ställt. Phantasmagoria är inget undantag tyvärr.
 

Även Kid icarus fick känna på hur det känns att bli sedd utan nostalgiglasögonen. Dock var det ett spel som överraskade mig positivt och med rätt förutsättningar är det en intressant och utmanande titel att ta sig an för den som vill beta av Nintendos tidiga alster.

Toppbetygen togs annars av Mario (Super Mario world och Mario 64) som så många gånger förr, detta var inte minst passande med tanke på det 25-årsfirande han åtnjutit. Fast bortsett från en rödlackad specialversion av Wii var det ett klenare firande än vad jag förväntat mig. En så ikonisk karaktär som Mario borde ha dominerat hela spelåret, men han fick istället finna sig i ett halvhjärtat födelsedagskalas precis som Nintendos andra ikon, Gameboy, fick uppleva förra året. För att vara det spelföretag som kanske har den rikaste spelhistorien bakom sig så drar man väldigt lite nytta av den.

Året som helhet måste dock beskrivas som det bästa hittills i Retroguidens numera tre-åriga historia. Jag avverkade tre mässor (där uppstickaren Retrospelsmässan i Göteborg var den mest positiva), fick en nominering till Level 7:s pris Årets spelblogg, inledde ett samarbete med den engelska sajten Retro garden, testade att göra podradio i Radio speltorsks sommarspecial samt följde GOG:s taffliga försök till intelligent PR-kupp.

Men viktigast var förmodligen flytten av Retroguiden till nytt format och egen server. Det är fortfarande inte färdiginrett men det är ett par steg närmare den vision jag hade när jag satt och planerade under våren -08.

Allt detta och mycket mer har ni läsare kunnat ta del av här på Retroguiden och tillsammans med alla kommentarer och annan feedback har ni bidragit till att förändra spelmedielandskapets syn på retro, spelhistoria och det faktum att bra spel aldrig blir gamla. Det ger kraft att kavla upp ärmarna för ett nytt år och försöka göra en ännu bättre Retroguiden som folkbildar och underhåller om spelhistoria. Allt med samma doser kärlek och kritik.

Välkommen in i framtiden med bloggen som ständigt tittar i backspegeln.