Krönika: 25 år av pirat-myter

Ouya - ett hot eller en möjlighet?

Ouya – ett hot eller en möjlighet?


 

En intressant gren i det spelhistoriska trädet är den som handlar om piratkopiering. Förr handlade det för konsumenterna mest om slitna disketter som skickades mellan vänner på pojk- och flickrummen. Idag är vännerna utökade med en stor ansiktslös massa och allt utbyte sker på internet.

Den senaste månaden har jag stött på ett par nya diskussioner som uppstått. På den välrenommérade sajten Kotaku skrev Tina Amini en ifrågasatt artikel om huruvida emulatorerna på den nya konsollen Ouya uppmanar folk att spela piratkopierade spel. Kritiken mot artikeln har i första hand bestått av att Tina med sin ganska sensationslystna artikel försökt spela på (någons?) rädslor genom att lyfta fram att emulatorer kan komma att användas för icke licensierade spel. Den typen av piratkopiering är förstås inget nytt och sker varje dag via internet, som jag nämnde i ingressen.

Klassisk ELSPA-reklam från slutet av 80-talet.

Klassisk ELSPA-reklam från slutet av 80-talet.

Genom att använda logik och något slags sunt förnuft är det också lätt att ställa sig bakom påståendet att piratkopiering (och i förlängningen emulatorer) skadar spelföretagen. Men har man som jag följt debattens vågor i över 25 år finns det anledning att ifrågasätta spelföretagens propaganda och argument för höga priser och likformigt spelutbud. Argumenten har nämligen inte förändrats nämnvärt under det kvartssekel som passerat och instrumenten då liksom nu är att spela på rädsla och måla upp någon slags bild av att det handlar om gott mot ont. Ni får gissa själva vilka som är de goda.

Dessa ensidiga bilder av problematiken förstärks förstås av så dåligt underbyggda artiklar som den Kotaku publicerade. Dessutom har jag obekräftade uppgifter på att Kotakus skribenter får betalt efter hur många klick eller besökare deras artiklar får. Om det stämmer blir situationen kring Tinas artikel ännu mer beklämmande. En bra sammanfattning av problemet och den överdrivna stigmatiseringen kring emulatorer finns att läsa här. Men låt mig återge den kanske viktigaste passagen från Benj Edwards text:

Piratkopiering, om den släpps helt fri, skulle definitivt skada spelförläggare. Men det är inte fritt. Det är olagligt.

Låt människor göra vad de vill med öppna plattformar. Låt lagar vara lagar, och låt människor själva avgöra om det ligger i deras intresse att respektera dem eller bryta mot dem.

Piratkopiering är fel och regleras i lag. Finns det någon slags allmängiltig etisk kod i vårt samhälle, och jag vill nog påstå att det gör det, så är piratkopiering fel även enligt denna. Men det är dags att en gång för alla slå hål på de myter som vi dragits med i mer än ett kvarts sekel. Problemen kring kopiering är inte svartvita. Det är ingen kamp mellan det onda och det goda och svaren är inte så självklara som de först kan verka. Det är när alla inblandade parter accepterar detta som en verkligt konstruktiv diskussion kan inledas vilket kan leda till reella framsteg. Att måla upp hotbilder som knappt existerar gör att vi fortsätter stå och stampa på ruta ett.