Video game bear

Som singel på Alla hjärtans dag för första gången på sju år är det lätt att känna sig lite nere. Är man dessutom, som jag, en retro-nörd är det lätt att fly in i drömmar om det förflutna.

Men uppbrott är ofta en källa till förändring och en möjlighet att bryta gamla mönster. En chans att omdefiniera sig själv – både i egna och i andras ögon. Så därför ska jag för en gångs skull utnyttja Retroguidens utrymme och goda renommé för att göra lite reklam för mig själv. Helt skamlöst. Detta i en slags kontaktannons jag väljer att kalla:

Ensam retro-nörd söker öppen gamertjej med ena benet i framtiden!

Zak_03
Min första stora kärlek (och hans ännu större fobi)
Vem är jag? Jag är övertygad om att vi i hög grad definieras av vårt förflutna. Eftersom det är kärlek jag söker är det bäst att gå tillbaka lite för att se vilka kärlekar som var med om att definiera mig. Om inte annat kanske jag kan omdefiniera mig själv genom att göra upp med det förflutna.
 

Min första kärlek, den där första gången som det pirrade till i mig, träffade jag i en gammal lägenhet på Trädgårdsgatan i Kumla. Han hette Zak McKracken och var en ung journalist, full av livsglädje, cynism och galna infall. Vi träffades bara ett par gånger då, men jag föll direkt för honom.

Jag var ung och oerfaren och han öppnade dörren till en helt ny värld. En värld vars största lockelse var att den var nästan likadan som den verklighet jag kom ifrån. Som så många andra i den situationen växte jag snart ifrån min välgörare, men jag skulle aldrig glömma honom.

Ett par år senare kom det in en mörk skönhet i mitt liv. Hon var svart och lite kantig och hade inte alls ett sådant där utseende som man omedelbart fastnar för. Hon var långt ifrån den populäraste tjejen i skolan men vi som lärde känna henne såg bortom yta och kommersiella modenycker och fann en vacker personlighet med en inre styrka som gick utanpå det mesta. Hon var mitt ”Master system” ända tills jag fick upp ögonen för hennes tuffa storasyster.

Efter många år på varsitt håll umgås vi igen då och då. Mycket har hänt sedan dess men så fort vi sätter oss ned så kommer känslorna tillbaka, som om inte en dag passerat. Hon är vackrare än någonsin och ibland, när vi är ensamma, säger jag det till henne. Då ler hon på det där 8-bitssättet som bara hon kan göra.

Sierra_logo
Jag föll pladask för Sierras intellekt, mod och kreativitet!
Under 90-talet avlöste förälskelserna varandra i en strid ström. Och även om jag aldrig fastnade för en speciell typ så var det ändå tydligt att Zak hade satt sina spår i mig. De äventyrliga typerna lockade alltid lite extra. När jag nu ser tillbaka är det inte så mycket dessa kärlekar jag minns med värme som deras föräldrar Lucasarts och Sierra.
 

Båda var fritänkare och även om de ofta hamnade på varsin sida om olika trosfrågor – ‘döden‘ var en sådan – lät deras kärleksfulla smågnabbande påskina att de nog hyste ganska varma känslor för varandra trots allt. För lite mer än tio år sedan drabbades Sierra av ett lömskt virus som hastigt bröt ned henne. Idag är hon en skugga av sitt forna jag. Inte mycket mer än en grönsak och när jag tittade till henne senast kände jag knappt igen henne.

Minnet av två andra kärlekar från den här tiden vårdar jag lika ömt. Båda två gick en alldeles för tidig död till mötes. Saturn-flickan drabbades av komplikationer när hon föddes och den dåtida läkarvetenskapen hade svårt hålla den komplicerade lilla flickans hjärta igång. När mamman blev gravid igen beslöt man sig för att dra ut kontakten på de livsuppehållande maskinerna.

Hennes syster överöstes med all den kärlek Saturn-flickan aldrig fick och till en början såg allt bra ut. Men så kom bakslagen. Drömtjejen med stort D blev allt sämre och tynade till sist bort framför mina ögon. Det var väldigt smärtsamt för oss båda och under en lång tid därefter trodde jag aldrig att jag skulle kunna älska någon så mycket igen.

Birdo_02
Det här kanske är du? (Eller - förhoppningsvis inte...)
När jag nu blickar framåt inser jag att jag aldrig kommer över mina gamla ex. Det får mig att undra om det finns någon där ute för mig som står ut med detta? Någon som inte har något emot mitt
emotionella bagage, någon som accepterar att jag ibland vill umgås med gamla ex, någon som till och med uppmuntrar det?
 

Finns du där ute som vill lära känna dem och därigenom lära känna
mig bättre? Finns du som vill lära mig upptäcka nya kärlekar? Finns du där ute med en PS3-kontroll i ena handen, en Link-figur i den andra och Level retro under madrassen?

Finns du som liksom jag tror på tidlös kärlek, där gamla minnen och nya upplevelser kan leva sida vid sida? Ta då chansen och våga sikta på ”Alla hjärtans dag 2012” tillsammans med mig. Du får sköta ljuspistolen om du vill.
 

Svar tillSCUMM-motorn igår – CryEngine 3 imorgon

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *