Järfälla folkbibliotek satsar på att bevara spelhistoria och de ”köper därför in många bra spel till Playstation 2”. Visserligen är det lite beklämmande om de anser att spelhistorien började med Playstation 2, men det är ändå en fin ambitionen och något som jag tycker att Sveriges bibliotek borde satsa mer aktivt på.
Men problemet med vad som är viktig spelhistoria och hur långt tillbaka det är relevant att gå finns hos fler än bara Järfällas folkbibliotek. Efter E3-mässan var det mer än en spelskribent som började prata om ”retro-trenden”. I sin iver att hitta något som band ihop mässan, något man kunde luta sig mot när artikelidéerna tryter under det kommande året, bestämde man att det var just i år som utgivarna börjat snegla mot äldre spelsuccéer. Och ju fler som hävdar det, desto sannare blir det. Allt enligt kvällstidningarnas dogmatik.
Det här sättet att ”skapa” sin egen sanning eller, för all del, förändra historien för att passa ens egna syften eller budskap är tyvärr lite för vanligt idag i spelmedia. Vad det beror på är svårt att säga men en trolig orsak kan vara att det finns så få skribenter med ordentlig utbildning eller åtminstone grundläggande kompetens, en sak som blivit föremål för viss diskussion den senaste tiden.
Nyligen gjorde jag en del efterforskningar för en artikel om det outgivna spelet Sonic Xtreme. Jag är mån om att det jag återger hamnar så nära sanningen som möjligt. Därför har jag med tiden samlat på mig en del källor som jag bedömer som mer trovärdiga än andra, och det är dessa jag besöker i första hand. I arbetet med den här artikeln fick jag dock en tankeställare när jag besökte en sajt som skriver om just outgivna spel. Bakom sajten finns några aktiva skribenter och journalister jag med tiden fått stor respekt för. Dock såddes frö av tvivel när jag upptäckte att den artikel om spelet man publicerat för ett par år sedan innehöll en del fel och tveksamma fakta.Detta hade också påpekats på sajtens forum och verkade ha fått medhåll från sajtens grundare. När jag undrade varför man inte redigerade artikeln, eller i värsta fall tog bort den, blev jag bemött som ett typiskt forumtroll. Den enda motiveringen jag fick var att andra sajter hade publicerat bättre artiklar om spelet än vad de skulle kunna göra, och därmed fick den stå kvar i oförändrat skick. Man brydde sig helt enkelt inte om den var felaktig eller ej.
Denna märkliga inställning från någon som delvis byggt en karriär på att skriva och prata spelhistoria, och dessutom byggt upp en sajt som säger sig vilja bevara spelhistorien, fick mig att börja tvivla på om resten personen sagt, gjort eller skrivit var helt sant. Att inte bry sig om sanningen längre för att man inte kan vara bäst på att förmedla den underminerar hela trovärdigheten i historieskrivandet.
Och just historieskrivningen är ett problem för spelbranschen idag. Jag tror att det var John Romero som sa att det finns ingen annan bransch som har sådana utmärkta förutsättningar att bevara sin historia till eftervärlden. Filmbranschen kom till exempel igång sent och där har mycket gått förlorat. Men där ser man sällan de problem med trovärdighet som spelhistorikerna brottas med. Å andra sidan brukar det ju sägas att det är vinnarna som skriver historien och i fallet spelhistoria ser vinnarna just nu ut att vara de som hörs mest. En del av dessa, som informationsoraklet Martin Lindell, tar spelhistorien på allvar. Men det är smärtsamt uppenbart att det finns andra som nog behöver ta sitt ämne på större allvar.
Lämna ett svar