År: 1995
Plattform: Dos
Genre: Äventyrsspel
Phantasmagoria är ett av de där spelen som strimlats av kritiker och älskats av konsumenterna. Skapat av kvinnan bakom King’s quest-serien, Roberta Williams, blev det en av de största spelsuccéerna någonsin för Sierra. Roberta själv har i en intervju hävdat att Phantasmagoria är det spel som bäst representerar hennes livsgärning som speldesigner och man kan åtminstone konstatera att det är en teknisk prestation utöver det vanliga. Tyvärr är det som äventyrsspel betraktat ett ganska misslyckat hopkok.
Grundtanken Roberta Williams utgick ifrån var att hon alltid fascinerats över den känslomässiga aspekten av äventyrsspel, att människor kunde bli så involverade i ett spel på det känslomässiga planet. Från det växte en önskan om att få experimentera med detta inom skräckgenren som i såväl böcker som filmer kräver ett känslomässigt engagemang från läsaren eller tittaren för att det ska fungera. Nästa tanke var att skapa ett spel för en vuxen och något ovan spelpublik, något som skräcktemat lämpade sig väl för. För Roberta var handlingen och karaktärerna hela tiden viktigare än att tillgodose de erfarna äventyrsspelarnas hunger efter mer komplexa pussel.
Roberta Williams började med att gräva ner sig i researcharbete i ett halvår innan hon överhuvudtaget började skriva på spelets manus och övriga arbetsdokument. De stora influenserna kom från författare som Stephen King och Edgar Allan Poe. Hon har i efterhand uppgett att hon kände sig splittrad då arbetet med King’s quest VII pågick samtidigt, något som påverkade hennes privatliv en hel del. Men enligt Roberta själv påverkade det inte de båda produkternas kvalitet. Tanken med Phantasmagoria var att försöka bryta ny mark inom FMV-tekniken (full motion video) som var oerhört hett i mitten på 90-talet.
Spelets scener krävde sammanlagt fyra månader framför filmkameran och en hel vecka gick åt till det sista kapitlets avslutande jaktscen. Sammanlagt 800 scener filmades och mer än 200 människor bidrog till den slutliga produkten. Och med en kostnad på över fyra miljoner dollar råder det ingen tvekan om att Phantasmagoria var ett gigantiskt projekt med den tidens mått mätt. Därför är det inte så konstigt att Sierra inte riktigt lyckades ro det i hamn. Vad man däremot lyckades med var att bryta en hel del ny mark vilket skulle resultera i bättre titlar längre fram, inte bara för dem själva (Gabriel Knight 2) utan även för spelbranschen i övrigt.
Phantasmagoria fick ett dåligt rykte ganska snabbt och inte helt oförtjänt. Det fick en 18-årsgräns i Tyskland och förbjöds helt och hållet i Australien. Många affärskedjor och enskilda butiker vägrade saluföra det och när något förbjuds blir det nästan alltid mera attraktivt. Se bara på The Great Gianna sisters! Därför är det inte speciellt förvånande att Phantasmagoria toppade försäljningslistorna under 1995 och 1996 och enligt Sierras grundare och tidigare VD, Ken Williams, såldes spelet i nära nog en miljon exemplar inom loppet av ett år.
Den grundläggande handlingen går ut på att ett ungt par flyttar in i en gammal herrgård som vilar på en mörk historia där en gammal trollkarl från 1800-talet har blivit besatt av en demon och mördat såväl barn som fruar. När sedan protagonisten Adrienne ovetande släpper lös demonen i huset igen intar den hennes man Dons kropp och han börjar sakta förändras. Att det blev just en kvinnlig huvudperson i spelet hänvisar Roberta till att det helt enkelt passade bäst i en interaktiv skräckhistoria av den här typen. De kvinnliga spelarna kan relatera till henne och de manliga spelarna drivs av en instinkt att beskydda henne.
Sierra anlitade 25 skådespelare och bland statisterna kan ett tränat Sierra-öga se bekanta personer som Roberta Williams själv men även andra anställda doldisar. Allt filmades framför en blåskärm i Sierras produktionslokaler i Kalifornien. Från PR-avdelningen på Sierra slog man på stora trumman om att man anlitat Hollywoodveteranen Peter Maris. Peter vem-då-för-någon, frågade sig många? Och det gör nog även de mest inbitna filmälskarna idag också. Peter hade under 80- 90-talen en stapplande karriär med ett fåtal C-filmer med titlar som Land of doom, Terror squad och Ministry of vengeance. Eftersom Phantasmagoria slog alla tiders budgetrekord för en enskild spelproduktion (enligt vissa uppgifter över 4 miljoner dollar) kan man bara anta regissörspositionen var tämligen lågprioriterad.
Men regissören till trots, det mest grundläggande problemet i Phantasmagoria är avsaknaden av en tajtare handling samt de ganska usla karaktärsporträtten. Phantasmagoria är typexemplet på att Roberta Williams styrka var att konstruera bra spel, inte att skriva bra manus och utveckla bra karaktärer till dem. Adriennes make Don börjar helt okej med att visa lite irritation och allmänt dåligt humör efter att ha blivit besatt av demonen, men ju längre in i spelet man kommer desto värre blir hans överspel. I sista kapitlet tar han stundtals udden av den otäcka känslan som byggts upp under sex kapitel genom sitt sätt att agera. Men förstaplatsen som ”mest överspelad” delas av det unga parets sliskige mäklare samt den efterblivne trädgårdsmästarens mamma. Den sistnämnda påminner mest om en pajaskaraktär från en fantasifull barnfilm. Det är dock svårt att avgöra om det beror mer på castingen eller att Roberta Willliams manus inte gav bättre förutsättningar för skådespelarna. Men med tanke på alla lösa trådar och dåligt utnyttjade delar av spelet så tror jag lite mer på det sistnämnda.
Tack för en mycket bra genomgång!
Som du vet har jag nyligen spelat igenom Phantasmagoria själv och också skrivit en liten text om upplevelsen (http://www.layers.se/?p=1106).
Det jag inte tog upp var allt runtomkring som är viktigt för att förstå vad spelet egentligen betydde när det kom i mitten på 90-talet. Det är lätt att se tillbaka på ett spel och döma ut det som dåligt, man jämför med dagens teknik vare sig man gör det medvetet eller inte.
Tobias: Tack så mycket.
Deliana: Sant. Jag försöker i min genomgångar att bedöma hur bra spelet var då likväl som hur det står sig nu. I båda fallen tycker jag att det har för stora brister. Tekniskt sett håller det faktiskt bra idag. Men det där manuset varinget vidare, något som jag märkte att du själv hintade åt i din text 😉
Thomas, lite kanske. 😉 Men jag har ett motto som lyder "embrace the cheese", och om det är något den är så är det cheesy.
Ha ha, önskar att jag kunde "krama allt det ostiga", men… näej…
Hehehe, med embrace the cheese menar jag mest att det är ok att tycka att det är underhållande även om det är oerhört B. Jag uppskattar Phantasmagoria (och fnissar åt hur dåligt det är)på samma sätt som jag uppskattar en skräckfilm från 80-talet.
Alive Mediasoft var ett mycket elakt företag som stal spelet Blade från dess utvecklare Mark Sheeky.
Här är en text av honom, angående ämnet. Spelet i sig verkar vara väldigt bra.
http://www.virtualdimension.de/amigafever/online/spotlight/blade.html
Japp, det bekräftar den bild jag redan har av företaget som faktiskt finns kvar men under annat namn och säljer numera spel och tillbehör till äldre datorer som t ex Amiga. Så jag är inte förvånad över att fler drabbades av Steven Flowers.
Tack för lästipset!
Har en inplastad Mac-version som jag kan tänka mig att skiljas från.
/Lars (lazing@home.se)
Oj då, det var inte illa. Dessvärre är jag inte stadd i kassa just nu för att hjälpa dig bli av med den, men någon i läsekretsen kanske är intresserad?
Tänkte inte skinna någon — vill bara ha plats i skåpen.
En hundring har du väl i nån kakburk?
(tala om för mig om den är samlarobjekt!)
Vill bara att den skall komma till glädje.
Jag förstår. Vad det gäller frågan om samlarobjekt så är det förstås svårt att ge ett tydligt svar. Äldre spel är i regel alltid samlarobjekt men å andra sidan behöver inte det betyda något. Jag personligen värderar en MAC-version lågt, men det betyder inte att andra inte gör det. Har tyvärr inte en 100-lapp i en kakburk. Kan när jag ser över min ekonomi bjuda en 50-lapp. Vill du vara mer säker på att du får ut vad spelet kan vara värt så rekommenderar jag givetvis Tradera. Hur som helst, har vi fortfarande något att diskutera så föreslår jag att du mejlar mig på kontakt@retroguiden.se Kommer vara borta till söndag men sedan kollar jag regelbundet. Ha det!