Retrogathering 2010

Retrogathering var i år extra intressant av två anledningar. Dels firade man fem år. Dels hade en uppstickare i Göteborg redan avverkat sin första, på det stora hela succéfyllda, mässa tidigare i våras. Därför var förväntningarna rätt höga när jag mitt under brinnande sajtbygge kastade mig iväg och tog tvärbanan ut till Alvik.

Retrogathering 2010
Den storslagna entrén.
Efter problemen i Göteborg hade jag förväntat mig kö men blev rätt snopen över att jag bara kunde glida hela vägen in utan att tappa i fart. Lokalen var knappt halvfull och dessutom väl ventilerad medelst öppna fönster.  Därför var lukten av varm nörd långt borta på gott och på ont.

Efter ett snabbt varv i lokalen stod det klart att detta var ett Nintendo-år, lite ironiskt med tanke på att det var Segas Megadrive som firade jubiléum. Det formligen kryllade av Nintendo-kassetter till olika format. Dessutom fanns där godis, mjukisdjur, tillbehör och ett antal högar med Nintendo-magasinet till salu.

Att jubilarerna Megadrive och Intellivision skulle lyftas fram var givet på förhand och något som man underströk på sin hemsida inför mässan. Väl på plats var det dock si och så med den saken. Ett speciellt utställningsbord fanns där olika Megadrive- och Intellivisionprodukter stod uppställda, men det var dåligt skyltat och för den oinvigde som just kommit dit kunde det lika gärna misstas för en allmän utställning. Dessutom var bordet ganska utplockat när jag var där. Borta på Dataspelsbranschens blogg har Martin Lindell postat ett foto på bordet där det faktiskt ser lite bättre ut, men så såg det verkligen inte ut när undertecknad var där.

Årets panel bestod av ett glatt gäng samlare som var där för att berätta och svara på frågor om allt som rör retrospelsnörderi och samlande. De föregicks av Robert Hajduk som berättade om den period när han och hans vänner utvecklade ett Playstation-spel för självaste EA. Auto destructs utveckling var inte helt problemfri vilket gjorde det hela till en mycket intressant berättelse.

I övrigt korades en helt ny vinnare i Pong-SM i form av Dan ”Dasse” Evertsson. Man höll tävlingar i såväl Combat (Atari VCS), Ice climber (Nes), Sonic 2 (MD), Soul calibur (DC) samt arkadversionen av Pac-man. Dessutom anordnades ett par frågetävlingar vilket på pappret summerar upp en ganska eventfylld mässa, men i ärlighetens namn särskiljde det sig inte så mycket från Retrospelsmässan i Göteborg. Faktiskt slog göteborgarna RG på fingrarna med intressantare saker att titta på utöver mässborden. Rättar Retrospelsmässan till bristerna från i år så finns det inte mycket som skiljer de två åt.

Retrogathering 2010
Spelarean var tydligt skyltad.
Därför bör Retrogathering se upp. Vill man behålla positionen som den största och viktigaste retroträffen måste man nog utveckla sin profil mer. För i framtiden består inte den hårdnande konkurrensen enbart av Göteborgs-träffen utan även andra events med mer modern inriktning som till exempel Gamex.

Det negativa till trots, ryggraden i ett sådant här event är förstås det sociala och framför allt de försäljningsbord man kan fynda på. RG gav samma svar som mässan i Göteborg; det är på dessa träffar man ska passa på att  handla. Att sedan vissa försäljare är bättre på att vara samlare än försäljare är saker man får ta. Det är ändå svårt att gå därifrån utan att lätta på plånboken någonstans. Själv grämer jag mig fortfarande att jag inte slog till på en fin Atari-dator när jag var där första dagen. På söndagen var de borta. Det blev därför en lite mer blygsam hög med prylar med hem från huvudstaden.

Retrogathering 2010
Årets blygsamma skörd.

Till nästa år lär jag återkomma med en större budget och mer tid. I gengäld hoppas jag att Retrogathering-folket tar utmaningen från Retrospelsmässan på allvar och låter det sporra till någonting alldeles extra nästa år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *