ShadowgateHD_ 01

Recensionsexemplaret kommer från
Reverb_button
 

retroguiden_betyg_06Shadowgate var när det begav sig det självklara valet för spelvärldens masochister. Då var normen fortfarande en hög svårighetsgrad och Shadowgate tillhörde de spel som var vansinnigt svåra. Såväl pussel som de sätt man kunde dö på fick snabbt en smått legendarisk status på skolgårdar och i kompisgäng. Med den här nya HD-versionen kan man åter plåga sig som om det var 1987 igen.

 

ShadowgateHD_ 03Kunde man klaga på en del saker i spelet då så kan man klaga på dem nu. Störst problem har jag med spelets gränssnitt som inte bara är omständligt utan märkligt inkonsekvent. Högst upp finns en rad verb som öppna, läsa eller gå. Dessa kombineras med föremål eller med omgivningen med hjälp av musklick för att åstadkomma saker. Spelet har ingen egen intelligens att bidra med på det här området och det känns väldigt gammalmodigt att behöva klicka på öppna och sedan på dörren. Därefter klicka på gå och på dörröppningen för att ta sig till ett nytt rum. Det är exempel på det omständliga. Exempel på inkonsekvens är när man blir uppmanad att bränna ett pergament. Då går det inte att använda pergamentet på en fackla men det går alldeles utmärkt att använda facklan på pergamentet. Märkligt, frustrerande och så otroligt onödigt i ett spel anno 2014.

Man säger själva från utvecklarnas sida att den här versionen inte är någon ren portning. Istället ska det ses som att man designat om spelet från grunden. Det påståendet gör gränssnittet till en ännu större gåta och jag tror att det skrämmer bort presumtiva köpare. Ett annat negativt arv man bär med sig är att spelet sällan bryr sig om att förklara pusslen. Visst finns det små ledtrådar, inte minst från det charmiga inbyggda hjälpsystemet, men de räcker sällan långt. Det blir väldigt mycket ”rycka i en spak här och springa iväg för att se om något hänt där”. Men visst, det här var det som delvis byggde spelets rykte för drygt 25 år sedan och någonstans får man kanske gilla det för vad det är.

ShadowgateHD_ 02Spelets starka sidor när det begav sig har man uppenbarligen lagt mycket energi på även nu. De högupplösta bakgrunderna skapar tillsammans med musik och ljudeffekter en fantastisk stämning och det är stundtals rätt mysigt att irra runt i slottet. Och med möjlighet att välja svårighetsgrad blir såväl gamla som nya pussel en något mer mänsklig utmaning när inte ledtrådarna hjälper. Nya pussel och nya rum kan förstås också skrivas på pluskontot. När det gäller de sistnämnda har man dock inte lyckats fullt ut att implementera dem. En del nya sektioner av slottet känns allt annat än inspirerande men för det mesta fungerar de.

Så med alla sidor medtagna i slutsumman, de positiva såväl som de negativa, är det här Shadowgate som det var 1987 – fast bättre. Jag har lite roligare den här gången än vad jag hade med originalet men det räcker bara för korta doser då och då. Jag tror att ett smartare gränssnitt hade underlättat för mig liksom om man minimerat de tråkigare sträckorna i slottet. Nu är det ungefär som det var 1987: ett stämningsfullt pusselspel för masochister. Är det bra eller dåligt får du avgöra själv.

 

EFTERTANKEN

NES-versionen nådde förstås en större publik för att det var ett av få spel som hade översatts till svenska. Översättningen lämnade dock en hel del att önska där ‘slå‘ blev ‘slä‘ och ‘‘ blev ‘‘. Jag inser att jag var ganska hård när jag skrev om originalet för några år sedan men stämningsfull musik går igen i båda versionerna. Vi slipper dessutom den undermåliga översättningen denna gång och dessa saker bidrar förstås till ett betydligt bättre betyg denna gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *