Namn: Spellcaster
Utgivare: Sega
År: 1989
Plattform: Master System
Genre: Action/Äventyr
Traderapris: Finns ej i skrivande stund.
Spellcaster är egentligen en version av det japanska spelet Kujaku Ou med några små skillnader i det grafiska. Bland annat porträtterades spelets huvudperson, Kane, med en avklädd tjej på omslaget i det japanska orginalet, något som absolut inte gick för sig när spelet släpptes i väst (läs: USA).
I början av spelet kallas Kane till sin läromästare Daikak som skickar ut honom att ta reda på vad som hänt med en grupp krigare som skickats att vakta ett gammalt tempel. Det är allt man får av bakgrundshistoria och spelaren får sedan sakta men säkert nysta upp ett stort mysterium. Spelets mål är enligt manualen att ta sig till slutet och läsa den sista texten i spelet. Där ska allt förklaras, utlovas det.
Banorna alternerar mellan actionscener där man på enkelt plattformsmanér skjuter och hoppar sig fram och äventyrsscener där man dels pratar med personer och dels undersöker sin omgivning i stil med klassiska peka och klicka-äventyr som Broken Sword och Monkey Island.
Actionscenerna i spelet börjar lagom lätt men blir ganska snart rätt så knepiga. Det gäller att nöta in både Kanes rörelsescheman och hur fienderna är scriptade att dyka upp, för scriptade är de tack och lov.
Och det finns små irriterande egenheter med banorna. Bland annat verkar det vara en lite luddig gräns för om man landar på kanten till en avgrund eller om man faller i den. Således ställer det ganska höga krav på spelarens tajming att landa inom tillräcklig säkerhetsmarginal.
Även bossarna ökar snabbt i svårighet och som om det inte vore nog ställer den märkliga översättningen till det i äventyrsscenerna. Ett meddelande som ”It looks like it has been ripped out” ger fler frågor än svar. Vad har slitits bort? Och från vad?
Både grafiken och ljudet i spelet är annars mycket bra. Den grafiska designen går från medeltid till mer futuristiska inslag och musiken matchar hela tiden intensiteten i spelet utan att för den sakens skull vara speciellt trallvänlig eller minnesvärd. Som adrenalinhöjare i spelet är de dock utmärkta.
För att spara spelet krävs att man har fått trollformeln ‘Password‘ samt att man befinner sig i en äventyrsscen. Här kommer också det mest irriterande med spelet. Med ett lösenord på 24 tecken drar man sig ganska kraftigt från att spara ofta, vilket i de flesta spel med någorlunda svårighetsgrad är mer av regel än rekommendation. Ni som suttit någon gång och svurit när ni för tionde gången slår in ett lösenord fel vet vad jag menar. 
Spellcaster är definitivt ett svårt spel där man vill spara ofta. Lösenordets längd hämmar förstås viljan att nöta banor och rörelsescheman, vilket är direkt nödvändigt för att komma någon vart i det här spelet.
Nåja, lösenord till trots är Spellcaster ett intressant giftermål mellan äventyr och action. Musik och grafik gör sitt till att förstärka känslan av mysteriet som rullas upp för varje ny scen. Det här är en pärla som förtjänar att spelas igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *