Star Wars

När Parker brothers ville ge sig in i spelbranschen 1982 var man kända för sina actionfigurer, sällskapsspel och handhållna digitala spel. Bara några år tidigare, när de handhållna spelen omsatte runt tio gånger mer än TV-spelen, skulle Parker brothers inte ens ha övervägt att satsa på TV-spel. Men bara två år före den omtvistade tv-spelskraschen i USA skedde något liknande med marknaden för handhållna spel och PB var tvungen att leta nya inkomstkällor.

Som tur var för Parker Brothers hade deras systerbolag redan 1977 förvärvat rättigheterna till leksaker och spel baserade på Star Wars, och detta satte man genast igång att utnyttja. Det första spelet ut var Star Wars: The empire strikes back men året efter återvände man till den första filmen och släppte en konvertering av det populära arkadspelet. Dessa första konverteringar var av varierande kvalitet och det skulle dröja några år innan någon åstadkom något bättre.

Tre svårighetsgrader – men bara en dödsstjärna!

När 16-bitarsdatorerna kom under den andra halvan av 80-talet hade istället Domark tagit över licensen och den här gången började man producera spelen i rätt ordning. Konverteringen lades ut på nykomlingarna Vector Grafix och Star wars blev starten på några framgångsrika år för dem.

Eftersom Star Wars baserades på vektorgrafik kunde man packa in en hel del action på skärmen och ändå göra det spelbart på långsammare system. Nackdelen med grafiken var förstås att det inte var speciellt vackert att titta på. Men med en så pass stark licens som Star Wars var det lättare för konsumenterna att komma över detta.

Spelet består av tre banor baserade på slutskedet av filmen. Först själva inflygningen mot Dödsstjärnan där man ska skjuta såväl Tie fighters som projektiler som kommer emot en. När det är avklarat gäller det att slå ut vapentornen på Dödsstjärnans yta och först därefter får man chansen att ge sig ner i den berömda rännan som löper över stridsstationens ekvator. Liksom i filmen avslutas rännan med det lilla avgasröret som kräver en perfekt träff. Sedan börjar allt om igen på en högre svårighetsgrad.

De färgade snöflingorna är skott från Tie fighters.

Det är alltså inget spel man fördjupar sig i. Och som framgår av bilderna är det inte heller något bildskönt spel. Men det finns en slags magisk Star Wars-känsla där som gör att man gärna återkommer till det. För visst är det kul med modernare Star Wars-spel där man får fäktas med ljussabel och använda kraften och visst finns det moderna SW-spel där man får flyga runt i rymden, men ibland toppas det där av den rena enkelheten i ett bra shoot’em up. Därför är Star Wars ett riktigt kul tidsfördriv. Trots grafiken och trots att spelet är så kort.

Som kuriosa kan nämnas att i Gamecube-spelet Star Wars: Rogue squadron III – Rebel strike finns det här spelet som en upplåsbar bonus tillsammans med uppföljarna. Det finns också ett världsrekord i att spela det här spelet så länge som möjligt på en kredit (utan att dö) och det är enligt Wikipedia 54 timmar. Själv nöjer jag mig med tio minuter då och då.
EFTERTANKEN

Atari ST- och Amiga-versionerna är trogna originalet och det märkliga i sammanhanget är att Star Wars-känslan är så påtaglig då det påstås att arkadspelet i stort sett består av (det osläppta) arkadspelet Warp Speed med några licensierade saker tillagda(Dödsstjärnan, Tie fighters, X-wing etc.)