Namn
: StarWings
Utgivare: Nintendo
År: 1993
Plattform: SNES
Genre: Shoot’em up
Traderapris: Finns ej i skrivande stund.

StarWings var spelet som för första gången visade upp den speciella Super FX-kretsen, en komponent som engelska programhuset Argonaut Software utvecklade åt Nintendo. Med en sådan i spelkassetten öppnade sig nya dörrar för spelutvecklarna och helt plötsligt kunde den annars så slöa konsollen klara av avancerad polygongrafik i äkta 3D. Även om bara en handfull spel drog nytta av den nya kretsen var det onekligen en mindre revolution som påverkade Nintendos planer flera år framåt.
 

Från början var spelet en teknisk demo gjord av Argonaut Software för att visa Nintendo vad den nya Super FX-kretsen kunde klara av. Nintendo gillade dock vad man såg och gav Argonaut grönt ljus att utveckla det till ett fullfjädrat spel. Det tog dem enligt vissa uppgifter närmare 40.000 mantimmar att färdigställa spelet, men så blev det också en rejäl succé.
Från början hette spelet Star Fox men bytte snabbt namn till StarWings inför lanseringen i Europa. Anledningen till detta är oklar. En del hävdar att det berodde på att det fanns ett gammalt Atari 2600-spel med det namnet. Det är dock tveksamt om det var anledningen då spelet släpptes som Star Fox i USA utan några rättighetsproblem. Andra har hävdat att det fanns ett företag i Europa som hette Star Vox och Nintendo var oroliga för att folk skulle bli förvirrade(!) över de snarlika namnen. Den troligaste förklaringen är dock att det fanns ett Star Fox-spel till Commodore 64 tillverkat av Ariolasoft och Nintendo ville undvika en rättstvist om namnet.
I spelet leder man Fox McCloud och hans rotekamrater som skickas ut av general Pepper för att befria Lylat-systemet från ondska. Detta sker enligt klassisk shoot’em up-modell där man flyger sitt skepp framåt och skjuter det mesta som kommer i ens väg. Vapnen är enkla och består av lasrar och ett begränsat antal bomber.
Bortsett från de horder av fiender som gör allt för att skjuta ner en får man bland annat akta sig för fallande byggnader, tajma sin flygning genom portar som öppnas och stängs samt rycka ut för att hjälpa sina rotekamrater i trubbel.
Ett problem jag hade med SNES, i jämförelse med Megadrive, var att den var fruktansvärt långsam. Huvudprocessorn i Segas maskin var mer än dubbelt så snabb som den i SNES. Därför var spel som gjordes med någon slags 3D-vy inte att tänka på vid SNES:ens lansering. Super FX ändrade på allt det där och gjorde SNES till en arkadmaskin för hemmet med hjälp av bland annat Starwings.
Idag ser den fyllda polygongrafiken lite trist ut när vi har blivit vana vid högupplösta texturer och det är kanske en faktor som kan skrämma bort spelare ifrån det idag. Ett annat problem är spelets svårighetsgrad. Det är inte säkert att man klarar ens den första banan under de första försöken. Efter det blir spelet inte direkt enklare och utan någon sparfunktionen är det en rejäl utmaning för såväl reflexer som avtryckartummar.
Spelets vy växlar för att maximera spelupplevelsen. Vissa banor ser man sitt skepp framför sig, andra sitter man inuti cockpiten, men det förändrar aldrig spelets natur i grunden där det gäller att hela tiden röra sig och använda avtryckarknappen så mycket man kan. Sammanlagt finns det tolv banor som måste klaras av innan man kan utmana och besegra ondskan på planeten Venom och det tar sin lilla tid.
Bossarna i slutet av varje bana är av varierande kvalitet. Vissa, som de på de gömda bonusbanorna, saknar en livmätare varför det kan vara lite knepigt att veta om man träffar över huvud taget. Å andra sidan är dessa banor inget man behöver spela för att klara spelet. I övrigt är det egentligen bara den sista bossen som är någorlunda minnesvärd.
Således är StarWings kanske mer spelhistoria än kul i dagens läge. Trots att variationen är något större här plockar jag hellre fram Segas Space Harrier när jag vill spela ett snarlikt spel. Ska man ändå spela ett bra actionspel på Super Nintendo är StarWings ett okej val.

SAKER JAG LÄRDE MIG AV ATT SPELA
* I andra galaxer är man smarta nog att låta djur utkämpa krig
* Överste Pepper är inte släkt med Dr Pepper
* 80-talspinuppan Samantha Fox har enligt uppgift inte något avtal om royalties
EFTERTANKEN
StarWings 2 gjordes faktiskt helt färdig och var klar för release men hölls av någon anledning tillbaka och släpptes aldrig. Senare återanvändes delar av det spelet i Lylat Wars till Nintendo 64.
Intressant är också att FX-kretsen faktiskt gjorde hela SNES:en så mycket kraftfullare att det i förlängningen bidrog till att Nintendo lade ned samarbetet med Sony för att skapa ett CDRom-expansion till SNES:en i stil med Segas Mega-CD till Megadriven. Man kände att den nya expansionen skulle behöva överträffa FX-kretsens kapacitet ordentligt vilket visade sig vara dyrare än man tänkt sig. Som bekant fortsatte Sony projektet på egen hand och släppte sin Playstation något år senare vilket petade ned Nintendo från konsolltronen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *