ChaosEngine_01

Recensionsexemplaret kommer från
IndigoPearl_button

guiden_betyg_05I dessa tider när i stort sett alla gamla spel som återupplivas skall kläs i ny HD-kostym så kan det te sig lite underligt med ett spel som i mångt och mycket ser ut precis som det 20 år gamla Amiga-originalet. Visst har man lagt på några grafiska effekter men det är i stort sett allt. Att se det som en ‘remake‘ är dock fel utgångspunkt och från Abstraction och Mastertronics sida har man också påpekat att detta är mer av en restaurering. Ungefär som en gammal trämöbel som varsamt bearbetas för att likna sitt ursprungliga skick.

ChaosEngine_02Ur det perspektivet har man förstås lyckats även om jag har svårt att se hur man skulle kunna misslyckas med uppdraget. Problemet är egentligen två saker – spelet i sig och grafiken. För trots att detta ‘bara‘ är en restaurering har man ändå petat lite, lite på grafiken utan att det för den sakens skulle blivit speciellt mycket snyggare. Det består av kantutjämning och en så kallad ”Bloom”-effekt som ger allting ett ljusaktigt, gyllene sken. Det andra stora problemet för mig är att The Chaos Engine inte var någon speciellt kittlande spelupplevelse ens för 20 år sedan.

Spelet var, och är fortfarande, en co-op-upplevelse. Det drog sina största influenser från Ataris klassiska Gauntlet men lade till en hel del egna idéer. Spelet är ett så kallat ”run’n gun”-spel sett ur fågelperspektiv där man tillsammans med en kumpan ska skjuta sig fram på snåriga kartor och aktivera ett visst antal torn som i sin tur avslöjar utgången. I en-spelarläget är det tämligen tjatigt och framförallt svårt. Liksom för 20 år sedan stöter jag på patrull redan på den andra banan. Karaktärerna tål alldeles för lite samtidigt som ett förlorat liv innebär att starta om från början av banan. Det går med god koncentration att traggla sig de tuffa partierna men marginalerna är på tok för små i mina ögon vilket leder till stor frustration. Banorna är dessutom 2-3 gånger större än de kanske borde ha varit och hade behövt någon slags ‘continue‘-funktion mitt i.

AI:n på ens datorkontrollerade medspelare är okej men inte mycket mer. Därför blir co-op-läget desto intressantare då två mänskliga spelare jämnar ut oddsen ganska bra. Det har visserligen varit svårt att hitta spelare online men när jag lyckats har spelupplevelsen varit angenäm. Dock saknas den personliga touchen då jag inte kan kommunicera med, eller ens vet namnet på, min livsviktiga partner. Det gör att det ofta känns lika opersonligt som när man spelar tillsammans med datorn.

ChaosEngine_03Jag har också haft en del tur vad det verkar. Många rapporterar om att spelet hackar, att det hackar i vissa upplösningar, diverse krascher och andra småfel. Inget av detta har hänt mig under test-perioden utan jag har glatt kunnat koncentrera mig på spelandet. Men det irriterar mig att det här fortfarande inte är ett färdigt spel. Det kan liknas vid de där spelen som man köper och får tillgång till i ett tidigt beta-stadie. Visserligen har man från utvecklarhåll varit bra i sin kommunikation med köparna och den första patchen som lades ut 6:e september innehöll en rad förbättringar och rättningar som baserades på vad användarna rapporterat in. Dessutom har man lovat att detta bara är den första patchen och att man avser att fortsätta tills spelet är både helt och komplett. Fint så, men orsaken till min irritation är att man inte varit tillräckligt tydliga med detta. Varken på den officiella webbplatsen, butikssidan på Steam eller i informationsmejl från PR-ansvariga upplyser man om att detta är långt ifrån ett färdigt spel. Varför? Som det är nu blir köparna besvikna och det missnöjet sprider sig till de som inte hunnit köpa det än.

I skrivande stund är The Chaos Engine en haltande spelupplevelse. Å ena sidan har det rullat på hos mig som om tiden stått stilla de senaste 20 åren. Å andra sidan märker jag hela tiden att det saknas funktioner som brukar finnas i mer moderna spel. Spelet är på gott och ont nästan exakt som det var för 20 år sedan vilket tilltalar fans och nostalgiker. Men när det varken är färdigt eller presenterar några stora nyheter har jag svårt att se hur man lockar nya spelare. I dagsläget får The Chaos Engine precis godkänt och är du fortfarande det minsta nyfiken på spelet så råder jag dig till att vänta med inköpet.
 

EFTERTANKEN

Från början utvecklades spelet med stöd för tre spelare. Av naturliga skäl kan jag förstå att man tog bort den tredje – Amigan hade bara två joystick-portar. Men det vore onekligen häftigt om man lade till det i den här versionen istället. Det lär dock knappast hända då man förmodligen skulle bli tvungen att om-designa större delen av spelet.

retroguiden_understreckare

Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *