The Goonies 2_01

Utgivare: Konami
År: 1988
Plattform: Nes
Genre: Äventyr/Plattform

retroguiden_betyg_06För något år sedan köpte jag The Goonies billigt på DVD. Det var en omtalad film från min barndom som jag aldrig kom åt att se. Filmen visade sig vara en grym besvikelse trots att alla beståndsdelar (nästan) lovar så gott på förhand. Spelet The Goonies II minns jag dock med värme och kan än idag tycka att det är lite charmigt att plocka upp och spela då och då även om det som med så många andra Konami-spel från den här tiden mycket handlar om musiken.

The Goonies 2_08Goonies-gänget har det inte lätt. Fratelli-familjen är tillbaka och har kidnappat nästan hela gänget. Den enda som klarat sig undan är Mikie som utrustad med endast en Jojo måste ge sig in i Fratellis högkvarter för att rädda sina vänner – och en sjöjungfru(!). Mer komplicerad än så var inte handlingen i spelet och det behöver den förstås inte vara heller. Däremot var inte själva spelet lika rakt och enkelt.

I grund och botten består The Goonies II av två delar. En plattformsdel när man navigerar sig runt i Fratellis hus, samt en äventyrsdel där man utforskar olika rum (tänk Shadowgate). Denna bit är klassisk Konami-design vilket tillsammans med den otroligt tajta spelkontrollen känns igen från Castlevania. Den som förväntar sig något som är troget filmen kommer att bli besviken. Konami har verkligen tagit sig friheter och befolkat spelet med bland annat isbjörnar, eskimåer (misstänkt lika Popo från Ice Climber), jättelika skorpioner och två Konami-figurer. De sistnämnda heter Ambassadör Konami samt Konami-mannen som i detta spel fyller på ens livsenergi. Det här var för övrigt det blott andra framträdandet för Konami-mannen och fram till idag har det hunnit bli nio stycken spel för den trikåklädde företagsmaskoten.

I äventyrsdelen i spelet undersöker man olika rum varav en del innehåller figurer man kan prata med och få ledtrådar av. Dessa varierar dock kraftigt i användbarhet. Dessutom kan dessa rum utforskas genom att man knackar på väggar och tak med en hammare eller sin näve vilket i sin tur kan avslöja föremål eller dolda dörrar. Under denna del slipper man också oroa sig för fiender vilka är helt förbehållna plattformssegmenten. Det finns en rad olika föremål och hjälpmedel man kan hitta efter vägen. Förutom standardvapnet Jojo finns även en slangbella och en bumerang (som kan ätas upp av ett monster), bomber och molotov cocktails. Dessutom kan man hitta annan användbar utrustning som till exempel dykutrustning och skor som får en att hoppa högre.

The Goonies 2_06En frustrerande och ack så viktig del av spelet är att få tag i de nycklar som låser upp kassaskåp (innehåller ledtrådar eller föremål) och de celler som ens kompisar är inlåsta i. Tyvärr är dessa nycklar extremt sällsynta och kan bara fås som bonus när man dödar fiender i plattformsdelarna. Att ta sig fram till sina vänner är alltså inget större problem, utmaningen ligger istället i att springa runt och hålla sig vid liv tills man har turen att få tag på ett par nycklar. Dessutom känns spelet sådär hopplöst gammalt i designen när man får reda på (SPOILER-varning!) att för att hitta ljuset (som behövs för att klara spelet) så ska man slå på en specifik figur fem gånger. Vari logiken ligger i det vet nog bara den på Konami som kom på det, och det är sannerligen inte lätt för en spelare att veta.

I media vid tiden för spelets release fick spelet blandade omdömen. En del jämförde det (lite orättvist) med Super Mario bros 3 som kom ungefär samtidigt och menade att plattformsdelarna var undermåliga. Andra tyckte att spelet hade tjänat på en mer utvecklad äventyrsdel. Man får väl tillstå att båda hade rätt. Men överlag var man nöjd med grafiken som var väl varierad med stundtals riktigt snygg och detaljerad design. Precis som med många andra populära Konami-spel vid den här tiden bestod också en stor del av spelets attraktion av den utmärkta musiken vilket inkluderade en alldeles klockren rendering av Cyndi LaupersThe Goonies ‘R’ Good Enough”.

The Goonies II var – och är – en något ovanlig plattforms/äventyrspels-hybrid som känns lite fattig idag. Både plattforms- och äventyrs-delen skulle tjäna på att byggas ut med fler funktioner. Idag lever spelet istället högt på sin musik och grafik och det räcker bara till för de mest inbitna nostalgikerna. Det skulle vara kul att se Konami försöka uppdatera spelet i en HD-version och då strama upp designen ordentligt – för det finns onekligen potential i spelets beståndsdelar.
EFTERTANKEN

Än idag verkar den seglivade myten leva kvar hos vissa att spelet är en fortsättning på Spielbergs film – detta på grund av titelns 2:a och att vi aldrig såg någon release av en 1:a här i PAL-länderna. Förklaringen är desto enklare. Det gjordes ett första spel baserat på filmen men det släpptes bara i Japan (Nordamerika fick den i arkadform). En stor anledning till detta var att Konami helt enkelt inte trodde på titeln men de blev glatt överraskade när det sålde i bortåt en miljon exemplar. Av den anledningen blev det en uppföljare – trots att ingen film fanns – och av samma anledning släppte man denna uppföljare i resten av världen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *