Namn:
Wonder Boy
Utgivare: Sega
År: 1987
Plattform: Master System
Genre: Plattform
Traderapris: c:a 20-50kr

Wonder Boy är en av de rörigare spelserierna när det gäller att bena ut olika versioner och annorlunda uppföljare. Vad det gäller det första spelet ser det ut ungefär som följer:
I mitten på 80-talet skapade spelföretaget Westone (dåvarande Escape) ett Mario-inspirerat sidorullande plattformsspel. Spelet publicerades av Sega och släpptes under det första året till Master System, Amstrad, C-64, och Spectrum. (Till de sistnämnda systemen genom andra utgivare). Kort sagt varje stor åtta-bitars plattform fick en version av Wonder Boy utom Nintendos NES.
Anledningen var att spelföretaget Hudson Soft köpte rättigheterna av Escape till att göra en NES-version av arkadspelet, men eftersom Nintendo-konkurrenten Sega ägde namnet Wonder Boy så tvingades Hudson Soft göra en del förändringar. Som att byta namn till Adventure Island. Från dessa två spel utvecklades sedan flera uppföljare men de intressantaste titlarna hade oftast namnet Wonder Boy på framsidan av förpackningen.
Jag har tidigare på den här bloggen påtalat arkadspelstillverkarnas smått sadistiska ådra när det gäller att skapa så svåra banor och situationer att du får tömma hela din spargris för att få ut en stunds nöje ur spelet. Det ligger i arkadspelens natur att vara övernaturligt svåra. Men ska de sedan flyttas över till hemkonsollerna behöver man anpassa spelen.
Med det sagt är Wonder Boy en ganska bra arkadkonvertering. Det är fortfarande ruskigt svårt och spelet straffar dig skoningslöst om du missar det minsta. Men det ger dig också bra förutsättningar att klara av problem i hög hastighet med hjälp av en spelkontroll som inte står långt efter den i Super Mario Bros.
Till en början kan det framstå som enformigt och obalanserat men ger man det lite tid hittar man snart ett snabbt plattformsspel där varje liten del faktiskt är noga genomtänkt. Fingerfärdighet och snabbtänkthet är utmärkta egenskaper om man ska spela Wonder Boy. Men det krävs att man spelar spelet några gånger och får en känsla för vad vad spelets lilla protagonist kan åstadkomma på skärmen. Så det som vid första titten ser ut som ett mediokert plattformsspel är egentligen en helgjuten utmaning för dina färdigheter med handkontrollen.
Såvida du inte stänger av spelet på grund av musiken. Den är vedervärdig. Det kan gå år mellan det att jag spelar eller ens tänker på Wonder Boy och ändå hoppar den där lilla melodislingan in i huvudet så fort jag hör talas om spelet. Min sambo satt i samma rum som mig när jag startade upp spelet idag. Efter ett par minuter hörde jag henne nynna den där melodislingan från helvetet. Och den förföljer spelaren på varje ny bana man kommer till. Den är kort, den är hurtig och den kommer att driva dig till vansinne. Står du bara ut med det så är det stor chans att du kommer ha en hel del roliga stunder med Wonder Boy.

Comments

  1. Gissa vilken melodi jag nynnar på just nu?

    Eller kanske vilken melodi jag nynnat på till och från (kanske oftare till, än från), i hela mitt liv?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *